Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Helsingfors lantdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, »önskande dem samtlig och synnerlig en
god dag och blivande dem med ynnest och gunst väl
bevågen».
Lantdagsfrågorna gällde trygghet mot Sigismunds
stämplingar, försvar mot ryssarna och gärder för kriget.
Redan den 2 februari utfärdades ständernas beslut. De
ville aldrig låta förleda sig från sin trohet mot konung
och fädernesland, utan manligen stå mot konung Sigismund,
som velat återinföra det påviska avguderiet; de
ville icke tillstädja upproriska patenters kringspridande,
och var icke Sigismund låter beveka sig till en billig
fred, ville de mot honom våga liv, leverne, välfärd och
förmåga. Ständerna önska av Gud framgång till det
fredsmöte som nu med ryssen begynt, men vore han så
förhärdad i sitt fientliga uppsåt, att han inga skäliga
fridsmedel ingå ville, så lova de efter yttersta förmåga
stå även honom emot och därtill hava blod och förmögenhet
osparade. Slutligen åtogo sig ständerna en
dryg krigsgärd, och om alla dessa sina beslut skrevo
»de i Helsingfors församlade Sveriges rikes råd och
lantständer i storfurstendömet Finland» ett långt brev
till samtliga Sveriges rikes ständer. De hade här vid
gränsen i mannaminne varit hårt betungade av krig,
gärder och borgläger; hade icke ens under freden kunnat
sitta trygga i sina hus, men ville dock, ehuru årsväxten
sist varit ganska svag, nu efter råd och lägenhet bistå
sin konung, tackande honom, som därmed låter sig nöja.
Och ehuru de ingalunda betvivla de gode herrars och
svenske mäns beredvillighet att utgöra en lika hjälp
och komma dem till undsättning, ville de dock påminna
dem om det trogna bistånd, som Finlands folk dem alltid
gjort haver och ännu härefter gärna göra vill av
all sin förmåga, med den förtröstan, att så länge alla
förbliva eniga, behöva de icke frukta för någon fiende.
På denna skrivelse anlände sedan svar från Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
