- Project Runeberg -  Ungdomsdrömmar /
80

(1912) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En sammansvärjning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

språkande sällskap av några och tjugu män, på
vilkas muntra stämning husets goda hembryggda öl påtagligen
utövat ett märkbart inflytande. Sex eller åtta
talade alla på samma gång om de mest olika ämnen,
likasom utmanande alla spejare på en halv mils avstånd.
Nästan allas dräkt antydde mera bekantskap med ett
vilt fältliv än med herreseder, och få brydde sig om att
ens giva plats för gårdens husfru, när hon inträdde i
salen. Förgäves spanade hennes mulna blickar efter
de grannar av hennes stånd, som hon väntat till mötet.
Där fanns endast en sådan, en kortvuxen gammal herre
med stora vårtor på kinderna, beväpnad med en huggvärja
nästan lika lång som han själv, och i detta ögonblick
hopkrupen vid brasan, som brann i den stora
spiseln.

– Bertil Ivarsson, sade fru Karin till denne herre,
i det hon icke låtsade märka sina övriga gästers brist
på uppmärksamhet, vill ni törhända äska ljud och förklara
för dessa hedervärda krigsmän och rättskaffens
medborgare ändamålet med sammankomsten.

Bertil Ivarsson Teet till Järpila var en av dessa
skeppsbrutna rojalister, som gärna ville tjäna sin rätte
konung med förbehåll att icke stå illa anskriven hos
den orätte, och som så länge hade vänt kappan efter
vinden, att han slutligen lyckats stöta sig med dem båda.
Han låtsade icke höra fru Karins tilltal; hon fattade hans
hand och upprepade sina ord.

– Ja, ja, svarade den frusne herrn vid brasan, det
är mycket kallt i afton, dåliga vägar, hundväder. Förlåt,
jag har blivit så döv på senare tider. Befaller
ni något, min nådiga fru?

Fru Karin upprepade sina ord för tredje gången.

– Äska ljus? Nej, jag tackar, vi se här bra nog.
Krigsmän och rättstjänare... Ja, ja, vad hör man
om annat nu för tiden? Förlåt att jag i eder nådiga närvaro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:03:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ungdomzt/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free