Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Den gamla och den nya tron i kamp om människohjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ännu återstår ett sista försök i Åbo, min son!
– Är ni galen? I Åbo? Vet ni icke att konungen...
jag menar hertig Gustav Adolf... själv är där?
– Just därför, min son!
– Hör nu på, pater, jag har sagt er en gång
förut, att ni måste taga reson. Jag har gått in på
att smyga mig som en hund kring landet för er och
Sigismundus, men tänker ni på något rackeri mot den
beskedlige unge karlen Gustavus Adolphus Rex så
säger jag upp kontraktet.
– Talar du nu åter, min son, lik en fåvitsk man,
som är rädd för sin egen skugga? Där man minst
skall söka oss, det är just vid ingången till lejonens
kula. Jag överlämnar den unge mannen Gustavus åt
himmelens dom och aktar allenast nödigt att tala några
ord i enrum med den gamle biskop Ericus, för att pröva
andens svärd mot hans förtorkade samvete.
– Nå, om så är, vördige fader, vill jag än en gång
följa er till veones och liperas, som ni behagar
uttrycka er. Det kan vara förnuft i vad ni säger
om Åbo, och jag har där ett par gamla vänner, hos
vilka vi kunna gästa i säkerhet någon dag eller så.
Biskop Ericus Erici, vid denna tid en vördig gubbe
om några och sjuttio år, hade nu i mer än trettio solvarv
styrt den finska kyrkans skepp, väl icke utan
skråmor och läckor, men dock så tämligen helbrägda,
genom tidernas bränningar. Nu hade han återvänt med
sina capitulares från Helsingfors lantdag och satt en
eftermiddag fördjupad i sitt arbete med den nya finska
postilla han var sinnad att utgiva, när en resande främling
lät anhålla hos honom om företräde, och snart
stod framför honom den hemlighetsfulle man, som vi
lärt att känna under namn av pater Padilla.
Den ärevördige patern uppträdde i sin antagna
roll av en resande protestantisk läkare, som icke kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
