Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel,född Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville över till Åland, nämligen en tysk doktor och
hans tolk, som hade med sig en tattarepojke. Som
det nu var en söndag, hade vi gärna farit till kyrkan,
om inte kuriren haft så skräckeligen brått, så han inte
vänta kunde. Vi fortsatte resan och hade lejt fyra
karlar, som sköto båten framför sig; därmed kommo
vi över råkan och kunde jämväl hjälpa andra däröver,
ty en stor skara folk kom från öarna och ville till
kyrkan, vilket var rätt nöjsamt att se i det klara
solskenet på den blanka isen.
Vi hade ännu långt till fasta Åland, när himmelen
begynte mulna och vi fingo över oss storm med yrväder.
Detta blev nu så tjockt och mörkt, att vi inte hittade
vägen och måste tillbringa natten på en kal klippa.
Jag vet nu inte, om vi där skulle frusit ihjäl, men
doktorns tolk, som var en gammal lustig krigsman,
visste råd för allting. Han hittade drivved, tände
en god brasa, värmde åt oss öl, som han hade med
sig, och stjälpte slädarna så, att vi fingo tak över
huvudet. Så gick den natten skäligen, utom att tattarepojken
illfänades och beständigt makade kolen så nära
Maju, att kjorteln sveddes och hål brändes i strumporna,
det han påstod vara nyttigt till att hålla sig varm med
i kölden.
Andra dagen kommo vi lyckeligen till Eckerö. Men
där fingo vi rasta i sex dagar, eftersom sista stormen
upprivit en part av isen på Ålands hav. Till vår förnöjelse
blev dock en stark köld på tredje dagen efter
vår ankomst till Eckerö, så att vi kunde tåligen vänta.
Dock hade tiden blivit nog lång, där icke den tyske doktorn,
som var en besynnerligen lärd och berester man,
förkortat dagar och kvällar med underliga sägner om
Välskland, Tyskland och endels Hispanien. Men inte
förstod jag mig på hans kristendom; han prisade påven
och Sigismundus, viljandes intala mig, att vår släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
