Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel,född Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan inte nog förtälja, huru nådig hon var mot mig,
sägandes att jag kom som en ljusens ängel till Ebba
i denna ensligheten och skulle nu göra all min flit att
få henne glader igen. Undföllo henne ock de orden,
att det är som snö på blommor, när man i unga år
mister sin hjärtanskär. K. fru Moder skall tro, att
vid dessa orden kommo mig tårarna i ögonen, efter
jag nogsamt visste huru kär drottning Karin förr hade
unga Roosen, när hon måste taga gamle kung Gösta.
Jag undrade vid mig själv huru jag skulle finna
Ebba i denna prövningstiden, och var mer rädder, än
min sed annars är, att frambära ärendet mitt, för vilket
jag var kommen den långa vägen. Hon var fast mager
och blek, det jag nog hade väntat, men stilla och tålig,
såsom hon alltid varit. När hon såg mig, vart där i
förstone ett så klart solsken i hennes fagra anlete,
att jag tänkte: nå gudskelov, ännu kan hon töa, när
där kommer vår efter vinterfrost. Men i detsamma
tänkte jag, att det jag med mig förde var icke allenast
snön på blommorna utan fastmer hårda haglet, och
det stack mig som en lansspets i hjärtat.
Ändock Ebba Brahe tog mig så kärligt i famn,
förmärkte jag snart, att hon var rädder för det jag hade
att säga henne. Vi talade första dagarna om de glada
dagar, när vi lekte som barn tillsamman, och om
gamla drottningen, och om k. fru Moders hälsa och
min salige frände herr Evert och om herr Jakob Pontusson
och andra krigshjältar, men intet kny om konungen
eller det oss båda närmast på hjärtat låg.
När vi så i try dagar lekt främmande, tog jag mod
till mig och sade om kvällen, när hon följde mig till
min sovkammare, att hon skulle nu vara min allrakäraste
vän, som hon alltid varit, och höra det som jag
hade att henne förtro av mitt hjärtas fullhet. Varpå
hon svarade, att hon nog visste varom det var, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
