Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel,född Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde så gärna vara osagt till evig tid, efter det
intet gott kunde vara. Gud skulle nog hjälpa henne
att bära det värsta, om så bleve nödigt.
Jag sade till henne: allt därför är jag nu hitkommen,
att du skall få veta det värsta av mig och ingen
annan, ty om hela världen sade dig det, skulle du inte
tro det, men mig skall du tro. Och när jag sagt dig det
värsta, skall jag ock säga dig det som bättre är, nämligen
att du härefter bliver besparad mycken sorg och
ovisshet, så att du kan vända dig helt till Gud och
vara förnöjd med vad hans goda, behageliga vilja är.
Ty allenast med ett sådant sinnelag skall lyckan på
sistone falla dig stadigt till.
Då förtäljde jag henne allt vad k. fru Moder redan
vet om konungens tal med mig på Kymmenegård och
dolde där intet. Vid jag talade, färgades hennes bleka
kinder röda. Hon svarade inte ett ord, när jag så
talade, men när jag ändat, uppreste hon sig och frågade
om jag drömt det, ty annan sanning kunde där
inte vara.
Jag såg nu väl det jag länge fruktat och varför
jag gjort denna besvärliga resan, nämligen att Ebba
gensade i sitt hjärta allt vad andra sagt henne om
konungens ändrade sinnelag och höll fast vid det hoppet,
att han nog skrivit till henne som förr, men att man
henne de breven förhållit. Jag måste då giva henne bevis
att jag talat sant, och jag kan inte nog tacka dig,
k. fru Moder, att du på Svidja gav i min hand de
två kärleksvisorna, som konungen diktat och mig
tillsänt, den ena svenska på Kymmenegård och den
andra tyska till Pernå. Utan dessa papper hade varken
jag eller någon annan kunnat övertyga Ebba om huru
det rätteligen var. Men nu lade jag dem framför henne
och bad henne dem noga genomläsa, sammanläggandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
