Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Herr Evert Karlssons begravning i Åbo domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Stefan är mitt namn, och mitt nybygge heter
Ahtiala.– Har ni sett den nye konungen?
– Aldrig.
– Då kan ni i dag få se hans blida anlete. Det
sägs att han själv varit med på Kankas vid herr Everts
likbegängelse, och nu tänker jag han kommer till kyrkan,
när de nedlägga den döde i koret. Men vill ni, så gå
vi förut in i kyrkan, efter vi där kunna se bättre. Jag
känner kyrkoväktaren; han skall släppa oss in.
Herr Bengt följde villigt Stefan, och de insläpptes
genom en sidodörr. Ehuru det var full dager, brunno
vaxljus på högaltaret, vars omhägnad, likasom pelarna,
var klädd med sorgflor. Alltid skumt under valven,
även i det klaraste solsken, mottog det ärevördiga
templet endast en sparsam dager igenom de små fönstren,
där man ännu såg en och annan glasmålning från
den katolska tiden trotsa sekler och lågor.
Kyrkan var nästan tom. Endast i några familjebänkar
sutto adliga fruar och jungfrur, som velat i tid
bereda sig plats att åse högtidligheten. I Tottska gravkoret
brann en lampa, och där knäböjde en sorgklädd,
beslöjad kvinnogestalt på det kalla stengolvet.
– Vem beder så ensam där borta i koret? frågade
herr Bengt sin följeslagare.
– Det är fru Sigrid Tott, som knäböjer på sin
moders, drottning Karins, grav.
– Kände ni drottning Karin Månsdotter?
– En fattig krigsman, som vandrat mycket omkring,
måste väl känna den enda drottning som bott här
i landet. Jag kom aldrig den gång till Liuksiala, utan
att den välsignade frun lät först undfägna mig på det
bästa i folkstugan och sedan kalla mig upp till sig att
berätta för henne om forna dagar. Det fanns icke en
fattig på många mils avstånd, som icke var dag välsignade
henne i sin morgon- och aftonbön, och lika blid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
