- Project Runeberg -  Ungdomsdrömmar /
110

(1912) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. När konungen var sin faders son.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nog av eder, obändige Tavaster. Min fader, som I
lasten, har av oförtjänt nåd återgivit eder Kurjala gård,
den I förverkat. Sen till, att jag icke tager hans
gåva tillbaka.

Det fanns ögonblick, när den milde Gustav Adolf
påminde om sin järnhårde fader, sällsynta ögonblick,
men detta var ett. Ynglingen, som redan varit beredd
att böja knä för den stränge härskaren, drog sig tillbaka,
till hälften förkrossad, till hälften i vrede. Först
på slottets borggård återvann han besinningen och utbrast
i tårar av sårad stolthet.

– O, min moder, klagade han, du hade dock rätt!
Välan, mitt beslut är fattat. Jag erbjuder min tjänst
åt Sigismund. Rätt måste jag finna, här eller där.

– Sök rätt hos den domaren, som allena rättfärdig
dömer människors uppsåt! yttrade bakom honom en
välbekant röst. Den gamle Stefan stod på borggården
och hade förnummit hans avbrutna ord.

– Skall då all rätt förtrampas på jorden? utbrast
ynglingen häftigt.

– Och var fann jag rätt, när jag två gånger fördrevs
från hus och hem? Jag förtröstade på Herren
och byggde min gård för tredje gången. Där led jag
åter övervåld, men varför skulle jag misströsta? Hjälparen
kom i nödens stund, och så kommer han alltid.
I dag har jag klagat hos konungen över fogdens utpressningar.
Konungen har lovat undersöka min sak,
och jag hoppas få rätt, men jag förtröstar icke på
furstar, jag förtröstar på konungarnas konung.

Vid dessa ord närmade sig en adjutant till Bengt
Ivarsson med befallning att återvända till ståthållaren,
som hade något att säga honom. Ynglingen gick, och
Stefan stannade kvar. Om en stund kom Bengt tillbaka
med gladare uppsyn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:03:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ungdomzt/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free