Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod tyst omkring honom, och han var ensam,
och ingen lefvande varelse syntes till.
»Judas,» ljöd det än en gång. Och han
visste ej, hvarifrån rösten kom, ty den store
Anden är så oändligt stor, att han ej kan ses
af något dödligt öga; men när han såg på
stjärnorna som skälfde, tyckte han att det var de
som talade, och när han betraktade de långa
skuggorna, tyckte han att det var de som talade,
och när han förmärkte tystnaden och
ensamheten omkring sig, förstod han, att det ej kunde
vara annat än dess röst han hört.
»Judas,» ljöd det för tredje gången. Det
var allt som talade, det var ingenting som talade,
det var utom honom, det var inom honom. Då
skrattade han, såsom en människa skrattar i
skrämselns vanvett; och det ekade genom natten,
och han lyssnade till sitt eget skratt, och när
en timme gått, hördes det ännu som om hundra
tusen människor skrattat långt borta, inne i de
sofvande städerna.
Och åter ljöd rösten:
»Hvad har du syndat i dag?»
»Jag har intet syndat i dag,» svarade
skepnaden.
»Hvarför har du då dåligt samvete?»
»Jag har icke dåligt samvete.»
»Hvarför föll du då samman, när du hörde
min röst? Och hvarför suckade du? Jag skall
rifva bindlarna från dina samvetssår, på det att
du må kunna se, huru de ännu blöda; jagskall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
