Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill gå hem, men jag hatar hemmet. Jag är led
vid lifvet.»
»Du har ju döden,» sade hafsguden.
»Jag kan inte dö,» svarade den lilla
människan och ryste. »Ty lifvet var så skönt, och
jag är så ung.
»Gå till min broder Pan då,» sade
hafsguden.
Då log den lilla människan bittert.
Man bjöd mig blommor, men då jag ville
plocka dem, blefvo de fjärilar som flögo sin kos,
och när jag fångat en fjäril, höll jag en mask i
min hand. Din broder Pan är en skälm.»
»Så kom till mig då,» sade hafsguden.
Hvad ger du mig?»
»Jag ger dig sältan och solskenet och den
vida vyen.»
»Du är så stor — du skrämmer mig.»
Då tog hafsguden i sin hand en snäcka:
»Och ändå får jag rum i denna lilla tingest,»
sade han.
»Men du ser så sträng ut, och din min är
så ödslig.»
Då log hafsguden, och hans leende föll som
ett solsken ut öfver hafvet, och han lyfte sin
hand, och djupen öppnade sig, och den lilla
människan såg in i en röd korallarkitektur, kring
hvilken ljusgröna bladväxter klättrade och hvars
väggar voro mosaik af pärlor.
»Men jag är bunden,» ropade han som i
själanöd. »Lös mig! Ty jag älskar en kvinna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
