Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven din fiende ter sig för dig i den belysningen.
Du kastar till mig ditt medlidande och tror att
du gör en god gärning; ty din dussinsjäl förstår
ej, att det är för mig som ett benstycke från
ditt rika bord.
Och fastän ditt ansikte är svullet och
blossande af för mycken förtäring, ser jag ändå
slaf-märket brinna på din panna, när du talar så.
Ser du då icke själf, huru din själ ligger blottad
och bar i dina ord. Den ligger rykande i din
hand, och röken stinker emot mig.
Räta nu på dina öron och öppna din mun
och spärra upp dina ögon på vid gafvel, att
visheten må kunna falla in i dig genom alla hål:
Du rosar mig, därför att jag aldrig varit en
väderflöjel, som ställt sig in i vindriktningen för
dagen. Du rosar mig, därför att jag alltid sett
världen i fågelperspektiv, så att lifvets
hvardags-intressen tett sig så små, att de undsluppit min
blick. Du rosar mig, därför att jag föredrager
denna tarfliga kost framför att ljuga den dumme
vis och kyssa råheten. Allt detta rosar du; —
hvarför? Därför att du tror, att jag haft ett
val att göra; därför att det för dig själf varit
ett val; därför att du icke kan förstå, att allt
detta endast var min själs naturliga växt och
nödvändiga yttringsform. Du har vägt på
vågskål, på krämarevis, i hela ditt lif, vid alla dina
handlingar; du känner ej andra instinkter än
krämarens, du ser i alla andra blott ditt eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
