Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När någon stuckit mig i hälen, och såret
ömmar då jag trampar på de kullriga
gatstenarna, så att ansiktet skälfver af smärta, .— då
kommer han emot mig pösande och vältillfreds,
och han slår hatten mot knäna, när han hälsar,
och han understryker sin förbindlighet, på det
att jag må kunna få ögonen på den förolämpning
han inbäddat däri.
Men när jag sitter med handen full af ess
och trumf, då smyger han in i sidogränderna,
så snart han ser mig komma långt borta; ty då
vill han icke möta mig. Det enda jag får se af
honom, är hans krökta rygg, som påminner om
en åthutad hundvalp, och en sned, dolsk, hatfull
blick ur hans lysande kattögon.
Men i går, när jag såg honom komma långt
nere på gatan och vika in i en sidogränd,
skyndade jag in på en genväg, gensköt honom,
ställde mig midt framför honom och såg honom
in i ansiktet. Han log, såsom människor le i
förlägenhetens förbittring, och kattögonen föllo
nedåt såsom en värja, hvilken man slår ur
motståndarens hand.
»Hvarför bär du glas kring ditt smutsiga
innanmäte?» sporde jag.
Då ryckte han till, som om jag stuckit en
knif igenom honom, och det sköt emot mig en
sned blick ur hans kattögon, så mättad med
ondska, så stinn af galla, att jag tyckte
oren-ligheten sprutade öfver mitt ansikte; och
plötsligt blef han blossande röd, i en skam utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
