Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den skillnaden, att alla föremålen voro mindre.
Men när människorna fingo syn på mig, blefvo
de synbarligen förbittrade: den ene hånlog, den
andre brukade glåpord, den tredje kastade sten.
Då fortsatte jag min färd, och min själ stod full
af medömkan, och jag tänkte långa kommentarier
till texten: att allt förstå är att allt förlåta, och
jag satte det mänskliga lidandets nya religion på
rim och meter.
Tredje dagen mot aftonen hade jag åter gått
berget rundt i spiral och stod på en utskjutande
afsats, hvilken sprang ut öfver bråddjupet midt
öfver de tvenne afsatser, på hvilka jag stått de
föregående dagarna. Jag tog en sten och kastade
honom med all kraft rakt ut framför mig; men
ändock, och fastän bergväggen syntes mig
tvärbrant, föll den ned på denna. Jag såg, att
människorna rörde sig nere på dalbottnen, och
trodde mig af deras rörelser förstå, att de fått
syn på mig. Men huruvida de vinkade eller hötte,
kunde jag ej afgöra, ty de voro fågelperspektiviskt
små. En och annan krälade uppför bergssidan,
på samma stig som jag vandrat, och han syntes
mig ej större än en myra. Men vare sig det var
hot eller vink, och om bergsklättrarna kommo
för att följa mig eller släpa mig ned tillbaka,
— jag aktade intet därpå. Min bröstkorg häfde
sig i bergsluften, och mitt hufvud var klart.
Moln gledo fram öfver dalbottnen och allt hvad
som fanns på denna, och min blick stod på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
