Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du som skränar om, att jag har äcklig
sjukdom, bär du röda blemmor i ditt ansikte? Du
som skriker, att jag ser allting skeft, vindar kanske
ditt eget öga som väderkvarnens vingar? Du som
jag ej kan se men hvars korpröst jag hör inne
från det skumma rummet, kraxar du måhända
därför att jag en gång skall fånga det byte, som
ej blef ditt, emedan du stannade rnidt i
soluppgången ? Jag vet det ej; jag har aldrig sett er.
Men nu skolen I höra! Hvad gör det, att
I planteren nässlor på min väg. Jag vadar i dem
med mina bara fötter, och de stinga mig ej. Ilvad
gör det, att I kasten era onda tankar efter mig,
stinkande som ruttna ägg? De nå mig ej; de
löpa i båge tillbaka öfver er själfva och spruta sin
orenlighet i era egna ögon. Sen på! Jag tager
händerna fulla af dessa taggiga grenar— de sarga mig ej!
Och nu skolen I höra! Hvarför, tron I,
hvar-för? Han ljuger, sägen I, han skäms att röja, hur
ondt det gör. O, du spyflugeyngel, det finns blott
ett som öfvergår din ondska: din dumhet, din
otroliga, måttlösa, elefantfotade dumhet. Du
förstår ej, att det är du själf, som afbrutit taggarnas
spetsar. Hade du aldrig burit mask, hade jag
mött en ädlings anlete och blickat in i goda ögon,
då hade mina fötter svullnat upp och min kropp
hade suttit full med taggar som igelkottens; men
nu står du där med mask för dina drag eller
gömmer dig undan i de skumma kamrarna, och
därför äro dina nässlor en grön matta, som
kännes mjuk och sval under mina bara fötter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
