Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klyvsvampar, bakterier, schizomyceter - Sporer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomskärning, medan längden kan växla betydligt och från oval
bli ganska stor. De små stavarna äro än raka, än likna de
ett komma eller äro tjockare; ofta äro de spiral- eller
maskformiga. Omhöljet till den cell, som utgör hela bakteriekroppen,
består merendels icke av cellulosa, utan av äggvitkroppar och
sväller i sina yttre lager ofta till ett gelé.
Bakterierna föröka sig genom könlös fortplantning. I regel
sker förökningen därigenom att cellen delar sig på tvären, men
stundom förökas också cellerna genom upprepad längs- och
tvärdelning. De bilda då s. k. konidier, vilka tränga ut ur
geléhöljet och föras omkring av vattnet eller ock röra sig
självständigt medelst gissel såsom svärmceller. Som celldelningen
försiggår med största hastighet och under gynnsamma
omständigheter upprepas varje halvtimme, kan en cell på 24 timmar
teoretiskt föröka sig ända till 280 billioner individer, och som
dessa äga en diameter av 0,001 millimeter, skulle denna avkomma
fylla en tärning, vars sidor mäta 6 centimeter.
Men bakterierna föröka sig också genom sporer, vilka delvis
uppstå därigenom, att cellerna, såsom i synnerhet ofta hos de
stavformiga bakterierna, sönderfalla i korta leder, av vilka var och
en blir en cell. De sporer, som däremot uppstå i cellens inre,
kunna lätt igenkännas på sin starka ljusbrytningsförmåga och
bildas antingen i cellens mitt eller vid den lilla stavens ena ända,
som sväller upp och giver staven utseende av en trumpinne.
Väggen till sporernas modercell uppsupes därunder långsamt och
försvinner småningom alldeles, så att sporerna slutligen ligga
alldeles fria. Då sporerna sedermera gro, utväxa de i de flesta
fall helt enkelt till celler, eller ock växa de nya cellerna ut ur
sporer och genombryta sporhinnan på dennas svagaste ställen.
Som klyvsvamparna sakna bladgrönt eller klorofyll, så höra
de, liksom djuren, de äkta svamparna och andra parasitiska
växter, till de »nedrivande» organismerna, d. v. s. de livnära
sig av organiska kolföreningar och förmå icke bygga upp organisk
substans av luftens kolsyra och vatten. För sin utveckling
behöva emellertid de flesta bakterier fritt syre, med andra ord
luft, och kallas fördenskull aërober, medan de fakultativa aëroberna
kunna umbära luften, alldenstund de hämta det för deras
livsprocesser nödiga syret från den organiska materia, av vilken de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
