Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriacéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
47
Tours berättar redan i 6:te århundradet, att han måste upprätta
Lazarushus, och sex århundraden senare fanns ingen stad i
kristenheten, som icke utanför sina portar hade sitt s. k.
»xen-dochium» för av sjukdomen angripna, vilkas skräckgestalter i
dussintal med sin Lazarusskramla jagade de friska på flykten,
då de anträdde sin tiggargång. Under det världshistoriska
drama, som omfattar kristendomens seger och det gamla Roms
fall, uppträdde de mellaneuropeiska folken i början såsom en
skara kärnfriska jättar för att vid dess slut ha nedsjunkit till
medeltidspöbel, denna den uslaste och eländigaste mänsklighet,
som halvt djurisk bodde i hålor, uppfrättes av könssjukdomar,
skörbjugg och själsepidemier samt stelnat i smuts och armod.
I denna miljö fann Spetälskan sin yppersta jordmån. I 13:e
århundradet hade den kristna världen måst upprätta 19,000
s. k. »leproserier», för att kunna isolera minst hundratusen
spetälska; en ohygglig verkan av varthän krig, pest, hungersnöd
och fattigdom i förening med en sjuklig asketisk livsåskådning
kunde föra denna, den både andligt och lekamligen sjukligaste
av alla människotider, måhända överträffad endast av vad
som berättas om dem, som vårdade dessa spetälske, om
lazaristernas munkorden, som valde en spetälsk till
ordensöverhuvud och såsom äkta barn av en genom onatur vansinnig tid
på stora högtidsdagar kysste sin priors spetälskesår till åminnelse
av bibelordet om hundarne, som slickade Lazarus! . . . Allt detta
oaktat har mänskligheten dock icke gått under av spetälska.
I den mån antikens pånyttfödelse i renässansen banade väg för
sina idéer, människan åter vågade vara människa och omfatta
en sundare, förnuftigare andlig riktning och föra ett
människovärdigare levnadssätt, förlorade också leprabacillen sin makt.
Redan mot slutet av 17:e århundradet avtog de spetälskas antal
språngvis, och numer har Spetälskan utslocknat såsom
folksjukdom. Ännu glimmar likväl här och där den hemska
sjukdomen; i Frankrike finnas 7,7 spetälska på 100,000 rekryter, i
Tyskland förekomma blott enstaka fall, i Norge och Livland
finnas enstaka små härdar, liksom även i Sverige enstaka fall
förekomma i Hälsingland och Dalarne och ett lazaristhem finnes i
Järvsö. I London med sina mer än 7 millioner invånare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
