Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sömn- och tsetsesjukan - Splenomegalien, Kala azar - Flagellaternas levnadsförhållanden - Pristleys gröna materia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64
och torde medföra ännu flera, särskilt med hänsyn till de
ingalunda fåtaliga parasitiska flagellaterna. Särskild betydelse
äga arterna av släktet Leishmania, emedan de i det tropiska
Asien och Afrika föranleda den mestadels dödande s. k. tropiska
Splenomegalien eller kala azar hos fullvuxna och i
Medelhavsländerna: Algeriet, Tunisien, Malta, Sicilien, södra Italien,
Grekland, Portugal, den likaledes mestadels dödande Splenomegalien
hos barn. Båda sjukdomarna, som mycket likna varandra,
utmärkas genom mjältens oerhörda förstoring.
Flagellaternas levnadsförhållande. - Man känner ännu icke
mycket om de inrättningar hos dessa encelliga väsen, vilka
ombesörja sådana organismens förrättningar som andning,
utsöndring, ämnesomsättningens reglering o. s. v. Att flagellaterna
andas är emellertid otvivelaktigt, och denna deras
livsförrättning var till och med tidigare bekant än flagellaterna själva.
I adertonde århundradet väckte sålunda en under namn
av Pristleys gröna materia omtalad företeelse mycken
uppståndelse. Den berömde engelske fysikern, som med svensken Scheele
delar äran att ha upptäckt syrgasen, fann nämligen år 1779,
att de gröna färgskiftningar, som under soliga dagar kunna
iakttagas på vattensamlingar, läto »deflogistiserad » luft utströmma.*
Den allmänna undran, Pristley framkallade, ökades ändå mera
genom hans i tidens anda företagna egendomliga försök.
Blodkaka, fisk, gurkor, kalvkött, kål, döda råttor, salad och fårlunga,
bitar av hjärna, gallblåsor och talg övergöt han med vatten och
lät därpå alltsammans ruttna under tio dagar. Följden av
denna förskräckliga misshandling af hans eget och hans
omgivnings luktorgan var, att, såsom han själv skriver, »något hände,
som man hållit för omöjligt». En hemlighetsfull grön materia
uppsteg nämligen i de glas, i vilka de ovannämnda läckerheterna
förvarades, och ur de ruttnande likdelarna utströmmade därpå i
stället för fördärv »ren livsluft», som vi kalla syre. Numer vet
man, att den gröna materian består av Euglena viridis, som låter
syre utströmma i glittrande pärlor. Som denna flagellat
sönderdelar kolsyra liksom växterna, vilka emellertid även upptaga
* På den tiden trodde man ännu, att varje brännbar kropp innehöll ett
särskilt ämne, »flogiston», som bortgick vid förbränningen och åstadkom denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
