Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flagellaternas levnadsförhållanden - Fortplantning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66
Såsom Strassburger visat, föredraga flagellaterna emellertid
alltid blott en viss ljusmängd, och deras tycke för denna mängd
förändras med t. ex. temperaturen och vattnets salthalt. Allt för
skarpt ljus undvikes lika beständigt som mörker. Många
flagel-later, såsom de till Euglenagruppen hörande arterna, äro icke
blott känsliga för ljus, utan även för färger.
Liksom bakterierna föröka sig flagellaterna genom könlös
fortplantning, genom delning, vilken sker på många olika sätt.
Först fördubblas alltid cellens huvudorgan, kärnan, därjämte
även vakuoler och ögonfläck, varpå den egentliga delningen
försiggår. Denna sker, efter vad det vill synas, på det sättet, att
cellen klyver sig på längden, fortskridande från sin främre till sin
bakre ända. Somliga, mestadels färglösa flagellater dela sig på
detta sätt utan minsta förberedelse, medan de som bäst simma
omkring; andra slå sig först till rö, draga klotformigt ihop sig,
utsöndra en skyddshinna, och inom denna delar sig kroppen en,
två, fyra och ändå flera gånger, varigenom ofta geléklumpar
liknande grodrom uppstå, s. k. Palmellaskede. Rikligt närda
euglenor och krysomonader gripas av en ändå häftigare iver att
föröka sig, stiga i de vattenpussar och gölar, som utgöra deras
värld, upp till ytan och bilda i sina geléklumpar ofta den sega,
brungröna eller ljusgröna hinna, som man kallade Priestleys
materia och som består av millioner i den livligaste förökning stadda
små klot.
Hos monader och krysomonader förekommer även ett slags
föryngring, då de kapsla in sig. Sålunda avsnöra somliga en del
av kroppen, med kärna, kromatofor och en smula plasma, i en
liten droppe, som omgiver sig med en hinna, medan kroppens
återstående del multnar. I detta skick flyga de såsom cystor,
såsom ovan framhållits, vitt och brett omkring och kunna
uthärda månaders och åratals torka. Andra flagellater, såsom
kraspomonader, euglenor och de stora rovflagellaterna, inkapsla
sig i sin helhet eller stelna helt enkelt, om de redan äga ett fast
hölje, och tillbringa på detta sätt den förskräckliga vattenlösa
tiden.
Den sega livaktighet, flagellaterna visa, står i bjärt -motsats
till deras små och fina former. Denna deras motståndsförmåga
har till och med givit den berömde zoologen prof. Weismann* i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
