Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rotfotingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
71
och kunna, där de beröra varandra, sammansmälta till hela nät.
De fina korn, vilka finnas i protoplasmat, övergå för det mesta
även på skenfötterna, på vilka de spatsera från och till kroppen
och sålunda åstadkomma en betecknande kornströmning. Högst
anmärkningsvärt är härvid, att kornen på samma smala tråd
kunna vandra i motsatt riktning och att korn, som gå åt samma
håll, kunna gå om varandra; företeelser, som tydligt vittna om,
huru utomordentligt invecklad protoplasmats byggnad i själva
verket är (fig. 34).
Rotfotingarna äro visser- ^ | . /
ligen liksom de övriga
urdjuren små, men storleken
hos olika arter och till och
med individer är likväl
ganska olika och växlar från
några tusendels millimeter
till flera millimeter, och
genom kolonibildning uppstå
till och med ändå större
dimensioner.
Liksom flagellaterna äro
rotfotingarna utbredda över
hela jorden, men hänvisade
till att leva i vattnet.
Endast några få former leva
på land, men även dessa endast på fuktiga ställen. Havet och
sötvatten, helst på växtlighet rika stående vatten, såsom
dammar och gölar, äro deras uppehållsorter. Många rotfotingar
äro dessutom parasiter, några till och med av farligt slag, och
leva såsom snyltgäster huvudsakligen i människors och djurs
tarmkanal. Över allt äro rotfotingarnas former emellertid
beroende av sina levnadsbetingelser och växla fördenskull lika
mycket som dessa. Hos många rotfotingar förekomma
skelettbildningar, vilka kunna antaga de mest överraskande fina och vackra
former och bestå av olika substanser, huvudsakligen likväl av
kisel och kalk. De komma därigenom att taga en ingalunda
oviktig del i jordskorpans byggnad.
Flagellaterna, vilka visa anslutningar åt så många Kall, ha
Fig. 33. Rotulina Freyeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
