Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malarians alstrare - Hemosporidier - Plasmodium malariae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
missdådarna, om amoeborna, och liksom i sömn- och
tsetsesjukan förmedlas deras överföring på människor och andra djur av
insekter. Sålunda framkallar en art, som fått namn av Proteosoma
prtäcox och överföres med myggan, Culex pipiens, hos fåglarna
verkliga malariaanfall.
Dessa under namn av Hemosporidier sammanfattade Urdjur
äro äkta blodparasiter, vilka genomgå sin utveckling i
blodkropparna hos sin värd, sedan de först fortplantat och förökat sig i
insektens kropp. De äro utbredda över hela jorden, med
undantag måhända av den högsta norden. Största mångfalden
av former och sin vidsträcktaste spridning ha de emellertid i de
tropiska och subtropiska delarna av jorden.
De för människan ödesdigra hemosporidierna tillhöra släktet
Plasmodium, vars arter framkalla de olika formerna av malaria,
sumpfeber och frossa. Endast 15 - 20 år ha förflutit, sedan den
verkliga naturen hos denna parasit uppdagades, men detta oaktat
känner man numer tämligen väl dess utvecklingsförlopp.
Tropikparasiten, Plasmodium malariae eller, såsom den också
kallas, Laverania malariae är av tre arter den minsta och uppnår
fullvuxen en längd av endast 0,005 mm. Inkommen i blodet hos
människan, intränger den i de röda blodkropparna, där den
småningom växer ut till blodkroppens storlek, medan denna visar
benägenhet att skrumpna, och sönderfaller i sporer (fig. 36). vilka
sprida sig i blodet och intränga i nya blodkroppar, varigenom
feberanfallet framkallas. På detta sätt kan självinfektionen
fortgå till dess ätt de i blodkropparna inkomna hemosporidierna
icke längre dela sig, utan växa ut tnT »halvmånar », vilka avrunda
sig antingen till sfärer, i vilka de s. k. mikrogameterna (fig. 36, 6)
utveckla sig, eller till makrogameter, med vilka namn man
betecknar han- och honplasmodierna. Förökningen sker sålunda på
två sätt genom s. k. generationsväxling, i det hemosporidierna
föröka sig genom delning i de röda blodkropparna hos
varmblodiga djur samt därjämte genom könsfortplantning och förening
mellan mikro- och makrogameter i myggans tarm.
Dessa gameter förena sig nämligen till befruktning i myggans
tarm, då myggor, vilka sugit blod från malariasjuka, upptagit dem
i sig. Den befruktade makrogameten kvarstannar icke i myggans
magsaft, utan borrar ut sig i tarmväggen (fig. 36, 9), kapslar in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
