Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malarians alstrare - Mycetozoerna eller myxomyceterna, slemsvampar - Plasmodier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78
lerkula med talrika runda eller mångkantiga hål (fig. 38). Såsom
delar av skelettet förekomma kulor, skivor, fjäll, nålar, fasta och
ihåliga taggar av kiselsyra. Formerna hos nålar och taggar
äro mångfaldiga och.té sig som liar, trattar, grepar, knappnålar
o. s. v., och som nålarna äro strålformigt ordnade med
pseu-dopodierna, förhöja de det solliknande intryck, vilket de former
göra, som äga dem.
Heliozoerna leva både i havet och i sött vatten, och bebo
vanligen strandregionen. Ute i öppna havet förekomma de
däremot mera sällan. De fästa sig ofta vid vattenväxter, stenar och
dylikt antingen för beständigt eller blott för tillfället.
Mestadels föredraga de klart, på syre rikt vatten, men några arter,
såsom Actinophrys och Actinosphcerium (fig. 39), förekomma
även i ruttnande träsk- och dikesvatten ofta massvis tillsammans
med andra infusorier, såsom Stentor, Amoeba Proteus m. fi. De
små formerna anträffas särskilt i möss vatten.
En sällsam företeelse bland protisterna, vilken man lika väl
kan räkna till växt- som till djurriket, bildas av mycetozoerna
eller myxomyceterna, de s. k. slemsvamparna. Dessa väsen ha
nämligen de närmaste beröringspunkter med såväl de lägre
djuren som med svampar och alger bland växterna, och mycket i
deras livsföreteelser påminner också om utpräglade
växtorganis-mer.
Slemsvamparna äro emellertid ingalunda några lågt
stående väsen; de äga fastmer en ganska utbildad organism och
likna först mycket små nakna amoebor, varför denna form ock
kallas myxamoebor. Liksom amoeborna äga de en kärna och
kontraktila vakuoler, utsända mer eller mindre livligt
pseudo-podier samt upptaga sin föda genom att omsluta densamma
med protoplasmat.
Könsmogna slemsvampar ha stor benägenhet att
sammansmälta med varandra, varigenom ofta ganska omfångsrika
former, från några få millimeter till I1/2 kvadratmeter, uppstå.
Dessa av flera individer sammanfogade s. k. plasmodier sätta
sig, så snart de uppnått en viss storlek, i rörelse och krypa på
ytan av multnande ved, blad, gödsel o. s. v. Många former
förekomma även i det inre av multnande trä. I mikroskopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
