Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koraller - Koralldjurens utveckling - Planula - Knoppbildning och delning - Madreporer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
91
icke sjunker under 20° C. I enlighet härmed kunna dessa
koraller också numer endast förekomma på ömse sidor om
ekvatorn, mellan 25° nordlig och sydlig bredd, där vattnets
medeltemperatur av mer än 24° C. möjliggör deras tillvaro.
Här inskränka de sig även på djupet till en smal remsa, som
uppåt begränsas av ebben och nedåt icke sträcker sig längre än
till ett djup av 40 meter. Redan detta djup behagar dem
emellertid icke, allra bäst trivas de på djup av från l till 20 meter.
Därtill fordra de alldeles klart havsvatten med normal salthalt.
Där vattnet innehåller svävande uppslammade
sedimentpartiklar eller blir sött genom floder, som utmynna i detsamma,
trivas de stora stenbildande korallerna icke, och kuster med
gyttjig botten, som oupphörligt upprivas av vågsvallet, liksom
även flodmynningar, utesluta dem fullständigt.
Koralldjuren äro visserligen skildkönade, och ur deras ägg
utvecklas också först simmande ungar, s. k. planula, vilka först
senare fästa sig, men därjämte föröka de sig även genom
knoppbildning och delning (fig. 46). I många fall frigöra sig också
knopparna, men i de flesta fall förbli de likväl förenade med
moderdjuret. Härigenom eller genom ofullständig delning uppstå
dessa kolonier, som kunna bestå av många hundra till flera
tusental individer. Mestadels åstadkommes sambandet mellan
de skilda djuren genom ett i den gemensamma kalkmassan, det
s. k. coenenkymet, rikt förgrenat system av rör, i vilka magens
hålighet fortsattes med sin beklädnad och genom vilka således
födan likformigt fördelas i hela kolonien. Vid beröring eller
fara draga sig de små djuren blixtsnabbt tillbaka i detta
rörsystem. De gröna orgelkorallerna vid Timors kust likna sålunda,
då havet är lugnt, fullkomligt en grön gräsmatta, vilken, så snart
vattnet upprör e s, t. ex. av ett årslag, genast förvandlas till en
grön stenlagd väg.
Till de kalkavsöndrande stenkorallerna höra de stora
stockar, som uppstå genom knoppbildning, i synnerhet hos
madrepo-rorna, de egentligen revbildande korallerna, vilka under äldre
tider av jordens historia uppbyggt hela berg av en kalk, som
kännetecknas därav att den icke visar spår till lagring. Numer
täcka dessa koraller många tusen kvadratkilometer ensamt i
Stilla havet och Indiska oceanen. Alla Söderhavets öar om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
