Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koraller - Korallöar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otaliga djur i arbetet på att förstöra korallrevet och skaffa
oavbrutet nytt material till revstenens bildande. Det fina
kalkstoftet lägger sig icke blott i alla luckor och hål i korallrevet,
utan sjunker också ned på dess utsida och fästes i dennas
ojämnheter och hål. På detta sätt täckas korallöarnas sidor med
kalksand och kalkslam.
Den byggnadsverksamhet, korallpolyperna och de dem
åtföljande djuren i förening med några få levande växter utveckla,
förmår emellertid knappast sträcka sig längre än nätt och jämnt
över havsytan vid lägsta ebb och bildar icke omedelbart fast land.
Detta sker endast genom de kalkspillror, som av bränningen
kastas upp på revets yta. På dettas breda rygg vräka nämligen
havsvågorna upp korallkalkens brottstycken och avlagra dem
därstädes i allt större mängd. På detta sätt bilda de slutligen
samlingar av kalkgrus, vilka nå jämnt så högt som den starkaste
stormfloden förmår slunga upp material på dem. (Fig. 47.)
Om den tävlan, vilken sålunda äger rum mellan havet att
förstöra och koralldjuren att uppbygga, säger Darwin bland
annat: »Oceanen, som slungar sina vågor över det breda revet,
tyckes vara en oövervinnelig allsmäktig fiende; men vi se likväl,
att medel, som först synas oss ytterst svaga och otillräckliga,
motstå och till och med besegra den. Oceanen skonar sannerligen
icke korallklippan; de stora brottstycken, som äro strödda över
revet och hopade på stranden, på vilken de höga kokosträden växa,
vittna tydligt nog om vågornas oblidkeliga makt. Icke heller
medgives någon vilotid. Den långa våg, som uppväckes av den
ständigt åt samma håll över en vidsträckt vattenyta blåsande
monsunvinden, orsakar bränningar, som i styrka nästan mäta sig
med dem, som uppstå under storm i den tempererade zonens hav,
och rasa utan uppehåll. Det är omöjligt att betrakta dessa vågor
utan att känna sig övertygad, att även om en ö vore byggd av sten
eller hårdaste klippa, t. ex. porfyr, granit eller kvarts, skulle den
till slut ge vika och grusas av en så oemotståndlig makt. Men
dessa låga oansenliga korallöar stå på sig och segra, ty här
deltager en annan makt såsom motståndare i striden. De organiska
krafterna avskilja en och en de kolsyrade kalkatomerna ur de
skummande bränningarna och förbinda dem till en symmetrisk
byggnad. Må orkanen lösbryta tusentals stora brottstycken av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
