Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla / 110 (1914) Author: Oscar Heinrich Dumrath Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kiselalger - Levnadssätt, förekomst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

havet och anträffas särskilt under högsommaren i dess nordliga
delar i sådana massor i de övre vattenlagren, att man anställt en
jämförelse mellan mängden näringsmedel på en yppig äng och
dessa algbeten, så att säga, varvid jämförelsen till och med
utfallit till dessa vattenväxters förmån. Det är ingen överdrift i
påståendet, att de jättestora massorna av kabeljo, stockfisk,
torsk, långa, gråsej och andra fiskar, som under tider av köttets
fördyrande bli ett allt viktigare näringsmedel för Europas mindre
bemedlade folkklasser, i sista hand allesammans äro hänvisade
till dessa kiselalgbeten, varigenom kiselalgerna erhålla en icke
ringa nationalekonomisk betydelse. Om de massor, i
vilka de förekomma, kan man för övrigt göra sig en
föreställning av följande beräkning. Medelst den av
den tyske naturforskaren Hensen införda metoden att
räkna alla de små levande väsen, som under namn av
svävkroppar leva i vattnet, har man funnit, att på en
kvadratmeter havsyta under hösten finnas i den
varmare delen av Atlanten icke mindre än 208,000
millioner kiselceller och i Golvströmmens svalare del till och
med ännu 18 millioner, varav också framgår, att dessa
små växter övervägande älska värmen.


Fig. 61. En kiselalg. Pleurosigma attenuatum.

Kiselalgerna äro encelliga plasmaväsen, vilka i hög
grad påminna om dinoflagellaterna och ha en mycket
enkel organisation, men visa en stor mångfald av former
med höljen eller pansar, vilka ofta gestalta sig till
verkliga konststycken (fig. 59 och 60). Såsom äkta växter
livnära sig diatomeerna genom att med sig mtorliva,
»assimilera», kolsyra, ehuru de såsom produkt av denna
assimilering aldrig bilda stärkelse, utan i dess ställe alltid en färglös
olja, som man mestadels iakttager i stora droppar i alla
kiselalger.

Många kiselalger äro alldeles genomskinliga och färglösa,
men eljest äro de icke gröna, utan bruna, mången gång bjärt
gulbruna, oftast olivfärgade och mycket sällan blå. Cellens
plasma avskiljer liksom musslan ett hus, som man på grund av
dess gestalt träffande liknat vid en ask i två halvor, förenade med
varandra genom mellanband, vilka ingripa i varandra och
sålunda sammanhålla de båda halvorna. Denna grundform

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>