Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavarnas verksamhet - Lavarna förbereda en högre vegetations villkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visar marken redan på långt håll. Alltefter förgreningarnas
sätt kunna flera former urskiljas, vilka bestämma växtortens
fysionömiska karaktär: renlaven, som bildas av mångfaldigt
förgrenade, starka trådar; kladonierna, enklare och grövre byggda,
samt Islandslavarna, som löpa ut i bladlikt vidgade, i ytans
kant lätt krusade grenar.»
Ett så mäktigt sällskap växter som det, vilket upptager de
vidsträckta lappländska hedarna, vilka likväl överträffas av de
nordamerikanska polarländerna och södra Grönland, måste
naturligtvis också starkt inverka på livet i dess helhet i dessa trakter.
Härom säger Grisebach:
»Lavtundran är för djurlivet jämförelsevis vida gynnsammare
än mosstundran. Själva lavarna giva det föda, vilket mossorna
icke göra. Det arktiska Amerika bebos även vintertiden av
rendjurshjordar och till och med av myskoxen, som håller ut
därstädes utan att ta sin tillflykt till skogarna. Trots sitt stora
behov av föda kan han tillfredsställa detta av vegetationens
under snön dolda rester. Tundrans bärbuskar, lingon och kråkris,
som här växa i överflöd bland jordlavarna, bjuda på hösten sina
frukter åt björnen och de bortflyttande polargässen.»
Funnes sålunda icke de små, fina lavar, vilka så modigt trotsa
hårdheten av ett klimat, som närmast torde likna det, som
härskade i Europa under istiden, skulle tundrorna vara den
fullständigaste öken och en hemvist för den hemskaste skräck.
Den utmärkte danske botanisten prof. Warming har nog
också fullkomligt rätt däri, att Europas första vegetation efter
glaciärernas bortsmältning vid istidens slut bestod av lavar.
Denna åsikt har sitt stöd däri, att numer åtminstone i de
tempererade klimaten ingenstädes en vegetation förmår uppstå, utan
att lavarna dessförinnan förberett dess livsvillkor; och sålunda
blir särskilt stenlavarnas betydelse såsom vegetationens
förberedare ändå viktigare än deras växtgeografiska. Detta tillgår på
följande sätt:
Varje lav utsänder trådar, s. k. hyfer, i den mark, på vilken
den förekommer. Hos de på kalkklippor boende lavarna har
man ofta funnit, att dessa trådar intränga djupt i stenen.
Upplöses den sten, på vilken de sitta, i saltsyra, ser man de
centimeterlånga trådknippen, vilka genomsätta stenen, återstå. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
