Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deltabildningar - Växterna skydda stranden - »Atlantis»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ratzel (f. 1844, d. 1904) delar av Tereks delta på ett år ryckt
framåt med 500 meter i Kaspiska havet. Pos mynning skrider
efter flodens indämning årligen i genomsnitt 70 meter ut i Adriatiska
havet, och Pos delta växer med 1,14 kvadratkilometer årligen,
Donaus delta under samma tid med 0,23 kvadratkilometer.
Mississippis delta skjuter årligen fram sina mynningar
60–90 meter ut i Mexikanska viken.
Mot havsvågornas på stranden förstörande inflytande äger
denna emellertid även ett skydd i organismernas verksamhet.
Vi ha redan sett vad de små koralldjuren förmå sätta för ett
kraftigt motstånd mot havets våldsamhet. Men även algerna
spela en starkt konserverande roll. De uppkastas av vågorna
på kusten ungefär så långt som medel vattenståndet räcker eller
något högre. Med sina mjuka, nästan gelatinösa delar lägga de
sig i vägen för det våldsammaste vågslaget och skydda på detta
sätt kusten för de häftigaste stötarna. Eljest skulle kusten
förstöras ändå hastigare.
Några träd, såsom mangroveträden, förvandla småningom
grund i närheten av kusten till sumpland. Dessa träd utveckla
nämligen luftrötter (fig. 75), vilka tränga ned i havets grunda
delar och kvarhålla den sand och gyttja, som vågorna uppkasta
på kusten. Då träden utdö, kvarstå dessa stammar och bilda
småningom stora träsk. Mangroveträden, som tillhöra flera olika
släkten, äro mycket utbredda i Amerika, såsom i Florida, på
Afrikas västkust och i indiska arkipelagen.
Ändå kraftigare verka måhända genom sin stora utbredning
gräs- och sävarterna, som växa i grunt vatten. De hindra
nämligen, att sedimenten bortslammas med floderna, och bilda
vidsträckta träsk vid gränsen till havet.
Så jämn havets botten i allmänhet än är, förekomma likväl
ganska ansenliga höjder på densamma. En sådan höjd sträcker
sig t. ex. genom mellersta delen av Atlantiska oceanen, ungefär
parallellt med dess kustlinjer, från Island till ön Tristan da Cunhas,
och står genom utlöpare i förbindelse dels med Amerika, dels
med Afrika. I denna höjdsträcka har man trott sig återfinna
den av den grekiske filosofen Platon (f. 427, d. 347 f. Kr.) i hans
skrift »Om republiken» under namn av »Atlantis» omtalade
stora ö, på vilken enligt den gamla grekiska sagan de för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
