Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deltabildningar - Vågrörelsen - Vågornas höjd - Deras längd - Vågkammar och vågdalar - Dyning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höjdsträckor, vilka åtskiljas av stora djup och resa sig med
mycket branta väggar. På dylika höjdsträckor synas de svärmar
av korallöar vila, som äro så utmärkande för detta hav.
Vågrörelsen. – Man läser ofta i skildringar av stormar om
»skyhöga» vågor, vilka så långt ögat når rulla fram över havet
och hota dränka det mot stormen kämpande skeppet. Skyhöga
äro vågorna visserligen icke; på öppna havet torde nämligen
deras höjd icke överstiga 15 meter, ja till och med sällan bli
högre än 10 meter. Deras längd växlar mellan 60 och 140 meter,
men är i medeltal 90–100 meter vid en hastighet av 11–15
meter i sekunden. Vågor av 800 meters längd ha iakttagits,
men äro ytterst sällsynta. Vanligen följa vågorna på varandra
med en mellantid av 6–10 sekunder. På passadvindarnas område
uppgår under vanliga förhållanden vågornas höjd endast
till 1,9 meter, på södra Atlantens västvindsområde till 4,3 m.,
på Indiska oceanens passadområde till 2,8 meter, på dess västra
område till 5,3 meter, i Kinesiska och Japanska sjön till 3,2 meter
och i västra delen av Stilla havet till 3,1 meter. Den största
våghöjden i Nordsjön uppskattas till 4 meter, i Medelhavet till
4,5 meter.
Så länge vinden blåser, driver den vågorna i vindriktningen.
Därvid fattar den vågkammarnas vattenmassor och slungar
ned dem i den vågdal, som uppstått framför dem. Dessa »störtvågor»
medföra den största faran för seglaren, enär de begrava
hela stora skepp under vattnet och den nedstörtande vågens
styrka bryter sönder alla föremål, som stå i vägen för densamma,
och spolar dem över bord med oemotståndlig kraft.
Sedan vågorna väl en gång kommit i gång, röra de sig fortfarande
alldeles som en pendel och lägga sig endast mycket långsamt,
enär deras stora genomskärning gör, att vattnets friktion
är helt obetydlig. Denna deras rörelse har fått namn av dyning
och skiljer sig från den ursprungliga sjögången genom sina avrundade
vågkammar, som icke bilda störtsjöar.
Dyningen kan från ett stormpiskat område fortplanta sig till
ett annat, där luften är jämförelsevis stilla. Av den riktning, i
vilken dyningen fortplantar sig, kunna sjöfarande ofta sluta till,
att storm blåser i motsatt riktning, varför dyningen på visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
