Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågrörelsen - Tidvattnet - Ebb och flod - Orsaken till ebb och flod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
från den tillgränsande mer eller mindre starkt krusade ytan.
Dylika glatta ställen förekomma oftast i kölvattnet efter en båt
och härröra sannolikt från små oljemängder, vilka från båten
övergå i vattnet, t. ex. från oljefärgen eller från maskinernas,
i synnerhet skruvens smörjolja. Man anser också, att ett tunt
fettlager, som bildas av från djur eller alger utsöndrat fett,
orsakar de blanka ställena.
Tidvattnet. - Havets viktigaste vågrörelse är emellertid det
s. k. tidvattnet, d. v. s. ebb och flod. Om man från någon
framskjutande punkt på kusten av Nordsjön skådar ut över det
öppna havet, ser man vid vissa tider på dygnet vidsträckta
remsor av stranden ligga torra, vilka förut täcktes av vatten.
I fördjupningarna mellan stenar och i sanden finnes ännu en
återstod av havsvatten och i den rör sig fortfarande djurlivet.
De kunna fördenskull icke vara många timmar gamla, ja
måhända ser man till och med det sjunkande vattnets sista små
rännilar strömma bort till havet. Detta tillstånd räcker emellertid
icke länge. Snart ser man nämligen vattnet återkomma, under
första timmen nästan omärkligt, som trängde det droppvis upp
ur marken, därpå kraftigare och slutligen i en stark ström, som
under 5:e och 6:te timmen framskrider långsammare, till dess
att vattnet vid slutet av sjätte timmen nått sin största höjd.
Därpå börjar det åter sjunka, först långsamt, passerar sitt
medelstånd med största hastigheten under 9:e timmen och
intager efter något mindre än 12 timmar åter sitt lägsta stånd.
Redan för forntidens sjöfarande nationer var det bekant, att
en egendomlig förbindelse förefinnes mellan denna företeelse och
månens dagliga rörelse. Den store romerske fältherren Caesars
berättelser om sina färder genom den engelska Kanalen visa,
att han väl kände tidvattnets regelbundenhet. Vid kusterna av
de stora haven stiger och sjunker nämligen vattnet periodiskt
under 12 timmar 25 minuter, en tid som noga motsvarar månens
halva (skenbara) omloppstid kring jorden.
Orsaken till denna företeelse och dess förhållande till månen
var dunkel nog, till dess att den store Isaac Newton (f. 1643, d.
1727) genom sin gravitationsteori visade, att den härrörde av den
attraktion, som månen utövar på oceanens vatten. I fig. 78 må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
