Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidvattnet - Scylla och Charybdis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
146
nens »mascaret» en höjd av 5 -6 meter och rusar fram med
hastigheten hos en galopperande häst. Där tidvattnet uppstiger i
flodmynningar, hämmar det flodvattnets utflytande, och genom
detta stillestånd samt inblandningen av salt vatten åstadkommes
en stark sedimentavlagring, varigenom samfärdsvägar och
hamnar uppgrundas. För skeppsfarten äro sålunda ebb och flod av
största betydelse, och många hamnar äro endast vid flodtid
tillgängliga för större fartyg.
Tidvattensvågen liknar på öppna havet en vanlig våg, i det
att, såsom hos denna, vattenpartiklarna beskriva en elliptisk
kurva; i vågkammen förskjutas de nämligen i vågens
fortplantningsriktning, i vågdalen däremot i motsatt riktning. Rörelsens
riktning omkastas, såsom man lätt inser, mitt emellan ebb och
flod, just då en vattenpartikel intager sin lägsta och sin högsta
ställning. Detta sker 3 timmar och 6 minuter före och efter högsta
flod. I detta ögonblick »kantrar» strömmen, såsom uttrycket
lyder. Där emellertid tidvattnet pressar en vattenmassa mot
stranden eller in i en vik, har vattnet ingen fri utväg att på den andra
sidan vika undan, utan måste för att sjunka åter flyta bort till havet
i motsatt riktning mot vågens fortplantningsriktning, I sådana
fall inträder strömkantringen vid högsta och lägsta vattenstånd.
På grunda ställen av havet eller där detta hoptränges till mer
eller mindre breda sund och stark tidvattensström förekommer,
uppstå, då ström och bakström mötas, virvlar och vågor. I
Balisundet, Madurasundet och på liknande ställen i den
malajiska arkipelagen finnas ställen, där stora segelfartyg knappt mer
lyda rodret och man med vida större rätt kan tala om Skylla och
Charybdis, dessa berömda strömvirvlar utanför Messinas hamn,
vilka för de gamla folken framstodo såsom verkliga skräckbilder
och besjöngos av Homeros: Charybdis, som
»sväljde med ryslig sug det salta vattnet ur havet.
När hon det kastade upp, då sjöd och forsade virveln
liksom en kittel på blossande eld, och skummet då skyhögt
stänkte och regnade ner uppå bägge klippornas toppar;
Men när hon sörplade in det salta vattnet ur havet,
såg man det virvla i svalgets djup, och runtom ur berget
dånande genljud steg, och havets botten i dagen
tedde sig, svart av slam––––.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
