Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidvattnet - De oceaniska strömmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
av kusterna erbjuda, men denna roll är numer likväl ganska
underordnad mot vad den var i urtiden. Helt annorlunda voro
nämligen förhållandena, då jorden på denna tid hastigare vred
sig kring sin axel, månen befann sig betydligt närmare och det
jordiska dygnet, såsom C&L. Darwin visat, i stället f or 24
timmar var endast 4 timmar långt. I tät följd på varandra måste
vågberg på vågberg ha brusat fram med största hastighet och
översvämmat alla grund och lågländer samt sopat bort alla öar,
som måhända bildats av de talrika vulkanernas slagg.
Genom den friktion, som uppstår mellan jorden och månen
och solens zenit- och nadirflod, fördröjes vår planets vridning
kring sin axel och blir långsammare och följden härav är, att
dygnet småningom blivit längre och fortfarande långsamt förlänges.
Vid stormflod bryter sig emellertid vågen, likasom i urtiden,
ehuru mindre våldsamt, med åskans dån mot stranden,
undergräver klippkusten, sliter sönder dynerna och översvämmar
de av dem skyddade sandrevlarna. Den attraktion, som månen
och solen utöva på jorden, tillhör sålunda de kosmiska krafter, som
nydanande och ombildande verkat och ständigt verka på vår
jords geologiska byggnad.
De oceaniska strömmarna. - Av annat slag än den
strömning, som tidvattnet framkallar, äro de stora havsströmmarna
eller oceaniska strömningar, som i naturens hushållning spela en
så betydelsefull roll. Genom dessa strömningar föras oerhörda
vattenmassor av tusentals kilometers bredd och flera hundra
meters djup genom oceanerna. I dem flyter polarhavens vatten
till ekvatorialtrakterna, medan dessa i sin ordning sända sitt
vatten till polerna. Oavbrutet kretsa i varje hav på jordklotet
vattenmassorna i en väldig virvel, och i tankarna kan man följa
detta underbara kretslopp från polernas isfält till tropikernas
glöd. Havsströmmarna äro ingenting annat än oceanen själv i
rörelse. Genom dem fördelas småningom vattnet över hela jorden.
Varje droppe, som icke uppstiger i gasform för att ständigt på
nytt börja sin långa vandring genom molnen, fjälltopparnas
snöfält, glaciärer och floder, förändrar oavbrutet sin plats i havets
sköte, sjunker till dess botten och stiger åter upp till dess yta.
Sålunda bli också de djupaste delarna av havet skådeplats för stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
