Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isen - Isbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delvis i trådar strömmar till dem. Är temperaturen däremot
redan tillräckligt låg och därpå plötsligt sjunker, tillfryser allt i
ytans närhet, varemot frysningen går långsammare i de djupare
lagren, och salterna få mera tid på sig till att diffundera till de
saltfattigare vattenlagren. Weyprecht fann sålunda, att isen
innehöll desto mera salt, ju närmare dess yta prov togos av
densamma. Stiger därefter temperaturen, smälter isen först kring
klorsaltkristallen, som löses, medan däremot de utskilda och
mera svårlösta svavelsarternas kristaller icke lösas. De
koncentrerade saltlösningarna utspädas och bortsköljas därpå av
påspolat havsvatten, av smältvatten och regn, och ju äldre isen
är, desto bättre avlägsnas de salter den innehåller, varför också
gammal havsis av polarfararne användes till att därav bereda
dricksvatten.
Ett övermåttan starkt islager kan emellertid icke bildas på
havet. Skälet härtill ligger däri, att ju tjockare isskorpan blir,
desto långsammare tränger kölden ner i vattnet. Under i
övrigt lika förhållanden behöver sålunda ett islager av 2–3
centimeters mäktighet 4–9 gånger längre tid till sin uppkomst än i
blott l centimeter tjockt lager. Isfälten äro i allmänhet icke
heller mer än omkring 6–7 m. tjocka. Oceanens vatten, som
flyter under isen, medför dessutom värme, som hindrar
uppkomsten av mycket tjocka islager. Men där isen i vissa lägen
skyddas mot luft- och vattenströmningar, kan den bli mycket
tjock. Sålunda iakttog sir George Näres i det arktiska
Nordamerika ett isfält av 46 meters tjocklek och Hayes ett dylikt i
Smith sund.
Isberg, som härröra från glaciärer, kunna däremot nå helt
andra dimensioner än isfälten. De lösgöras, då, såsom man säger,
glaciären kalvar, från glaciärväggar av ansenlig, ofta mer än
100 meters höjd och äro sålunda lika höga. Som isen har en
specifik vikt av 0,9167 och isbergens täthet sålunda motsvarar
denna vikt, så är den del av dem, som kommer att ligga under
vattnet i havet, omkring 8–9 gånger större och 5–7 gånger
högre än den del, som skjuter upp över havsytan. Stundom
resa sig isbergen över denna högre än masterna på ett skepp,
och härav kan man lätt föreställa sig vilka oerhörda dimensioner
de äga (fig. 81). Man har också sett dem stranda på 180 meters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
