Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livet i havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
174
att man har betecknat bottengyttjan såsom radiolarieslam.
Bland organiska återstoder, vilka känneteckna dessa
avlagrin-gar, förtjäna hajtänderna och öronben hos valar omtalas. Dessa
förekomma massvis och äro de enda återstoderna av liken efter
dessa djur, som levde i havets översta delar och vilkas
lämningar sjönko till oceanens botten. Dessa kroppars icke blott
mjuka delar, utan även alla deras skelettdelar ha blivit upplösta så
när som på de allra motståndskraftigaste styckena. Man kan
föreställa sig vilka ofantliga tider, som måste ha förflutit, till
dess att massor av hajtänder kunnat samla sig. Detta bestyrkes
ännu mera av den omständigheten, att bland hajtänderna även
finnas tänder av numer utdöda släkten, såsom det i
tertiäravlag-ringar förekommande släktet Carcharodon.
Avgörande för växtlivet i havet är emellertid, liksom för
växtlivet på land, tillgången på ljus. Som man sett, tränger
ljuset icke längre ned i vattnet än till omkring 200 meter, och
om också en känslig fotografisk plåt mottager ljusintryck på större
djup, har detta ingen betydelse för havets växtliv i dess helhet.
Som man vet, reflekteras en del av ljuset, medan en annan del
upp-suges av vattnet, och sålunda kommer icke heller den ljusstyrka,
som står fasta landets växtvärld till buds, vattnets växter till
godo. Man skulle fördenskull också kunna jämföra de senare
med landets skuggväxter, vilka kunna reda sig med mindre
ljus och mera föredraga skuggan. Med ljusets avtagande med
djupet har man fördelat växternas förekomst i havet på olika
djupzoner. Den översta zonen är sålunda de lager, vilka erhålla
det mesta ljuset, i vilka dessutom ebb och flod göra sig kännbara
och vilka sålunda tillhöra kustbältets vatten. Därnäst komma
lager med mindre ljus och kunna betecknas såsom skugglager.
Dessa tillhöra i det hela grundhavsbältet, och slutligen komma
de mörka djuphavslagren på mer än 200 meters djup.
De växter, vilka sålunda leva under vattenytan, utsättas
mycket mindre vare sig för stark köld eller stark värme och
behöva icke uthärda på långt när så stora, både dagliga och årliga
värmeväxlingar som landets växter. Därtill har nämligen
vattnet en alltför stor specifik värme och är dessutom en dålig
värmeledare, varjämte årets temperaturväxlingar tränga ned till
endast jämförelsevis ringa djup. Men även till sitt värmebehov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
