Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livet i havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
178
blåaktiga färger att tacka de gula eller gröna alger, de upptagit
i sina genomskinliga kroppar. De små algerna äro blott 0,005
till 0,020 millimeter stora, och i samma till deras värd
tjänande djur finner man alltid samma algart, som kan förekomma
ifrån några få - 5 till 10 - ända till mer än tusen exemplar. De
små algerna föda till en del också sina värdar, ity att de under
ljusets inverkan sönderdela den kolsyra, som finnes i vattnet
samt dessutom utskiljes av djuren själva, och ombilda
densamma till stärkelse och andra produkter, av vilka deras värdar
leva.
Mest omtalade för sina inneboende alger ha den gröna
armpolypen, Hydra viridis, och den gröna sötvattenssvampen,
Spön-gilla fluviatilis, blivit. Som dessa djur, efter vad man visat, i
solljus utskilja 45-55 proc. syre och deras gröna innehåll visat
sig vara rent klorofyll, kom man först på den tanken, att även
»djurklorofyll» kunde förekomma. Snart fann man emellertid,
att alla dessa smådjur svälja alger, av vilka många komma till
ett skyddat ställe i sin värds kropp, där dennas
matsmältnings-ferment icke skada algerna. Då de sålunda kvarstanna
oskadade, föröka de sig genom delning och underlätta livet för sin
värd genom att förse honom med syre, varjämte de i nödfall
även tjäna honom till reservföda. I stället förser värden sin
gäst med den tör denne nödiga kolsyran, och vi ha sålunda
härstädes inom de trängsta gränser ett prov på syrets kretslopp i
naturen från växtvärlden till djurvärlden. Djur och växter föra
ett för båda gagneligt samliv, en s. k. symbios av så innerligt
slag, att Hydra t. ex. regelbundet äter upp en del av de små
algerna, medan dessa å sin sida finna sig så väl, att de trots detta
genast invandra i sin värds knoppar och äggceller, då denna
skrider till fortplantning. Hos en virvelmask av släktet Convoluta
bevara båda parterna sin trohet till varandra med sådan
konsekvens, att alg eller djur dör, så snart någondera av dem gått
före i döden.
De s. k. konferverna (fig. 87) äro enkla trådformiga eller
förgrenade celler, som i stor mängd förekomma i sött vatten. Även
dessa räknas av somliga författare till grönalgerna, medan andra
hänföra dem till protisterna. Till ulvacéernas familj räknas den
i havet kring Storbritannien ymnigt förekommande havssaladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
