Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livet i havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanaler »finnes knappt en enda klippa i närheten av vattenytan,
som icke omgives av flytande tångarter liksom av bojar». »Den
tjänst», anmärker han, »som tången sålunda gör fartyg, som
segla i närheten av detta stormiga land, är tydlig, och säkert
har tången räddat månget fartyg från skeppsbrott. Jag känner
få mera överraskande förhållanden än att se denna tångalg växa
och frodas mitt ibland Stora oceanens väldiga bränningar, som
ingen klippa, om än aldrig så hård, länge kan motstå. Bäddarna
av denna alg bilda, även om de icke äro särdeles breda,
förträffliga naturliga vågbrytare. Det är anmärkningsvärt, huru i öppna
hamnar havsvågorna, så snart de passera genom algens
stjälklager, minskas i höjd och övergå till lugnt vatten.»
Tångalgernas inre byggnad motsvarar deras särskilda
livsvillkor. Stjälkar och stammar måste sålunda tillfredsställa stora
fordringar på fasthet och seghet, för att kunna motstå våg och
ström, som ständigt draga och töja dem. Fukacéerna äro också
särskilt inrättade till att tåla bränningarna, ity att i stjälkar och
blad utbildats särdeles elastiska och tänjbara celler med tjocka
väggar.
Antalet beskrivna algarter torde uppgå till icke mindre än
7,000, av vilka dock många äro tämligen osäkra. I den mån de
tropiska haven och sjöarna utforskas, torde emellertid antalet
arter komma att ytterligare växa, i synnerhet för grönalgerna.
I det föregående ha några av de viktigaste släktena omtalats.
Av fukacéernas 19–20 familjer med omkring 160 släkten äro
blott ett fåtal rikare på arter. Av de båda mest bemärkta
familjerna rämtångalger, Laminariacæ, och blåstången, Fucaceæ,
omfattar den förra 22, den senare 26 släkten. Av dessa äro
Sargassum, Macrocystis och Lessonia utmärkande för de sydliga
haven, medan Fucus, Agarum (fig. 97) och Laminaria äro
betecknande för våra nordiska hav och Macrocystis sätter sin
prägel på Stilla oceanens stränder från Kap Horn ända upp till Sitka
och Kamtschatka.
Floridéerna omfatta 21 familjer med 300 släkten och mer än
tre gånger så många arter (fig. 98). Om de också icke saknas i
något hav och med förkärlek sätta sig på större tångalger,
visserligen icke för att såsom äkta parasiter livnära sig av dessa,
utan endast för platsens skull, så äro de likväl ingalunda lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
