Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djuphavsfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
207
Atlanten, där den utgör en omtyckt föda för svalor och
rovfiskar, till grundfärgen vackert karminröd, och den vackra
Chiro-teuthis Veranyi (fig. 127).
De största bläckfiskarna tillhöra emellertid familjen
Ömma-strephidos. Jättarna i denna familj tillhöra alla släktet
Archi-teuthis och ha givit anledning till de många berättelser om
»kraken» och andra havsvidunder av övernaturlig storlek, vilka länge
ansågos för blotta »skepparhistorier». Det har emellertid visat
sig. att många av dessa berättelser ingalunda tillhöra fablernas
område, och man har icke allenast tydligt sett, utan även fångat
bläckfiskar av onaturlig storlek. Sålunda fångades 1546 i
Öresund och beskrevs såsom en »sjömunk» en ovanligt stor
bläckfisk, som nådde en längd av 21/2 meter. Men ännu större, omkring
3 meter, voro de två exemplar, som på våren 1896 drevo i land
på en liten ö utanför Trondhjemsfjorden och vilkas fångarmar
hade en längd av 71/2 meter. Detta är emellertid ett intet mot de
jättebläckfiskar, som man då och då sett ute på Atlanten, och
dem, vilkas oerhörda näbbar och armstycken man stundom
funnit i magen på kaskelotter. Numer har man också säkra
bevis på tillvaron av sådana odjur med en 5 - 6 meter lång kropp
och med armar av ända till 13 meters längd samt med oerhörda
ögon. Vid Islands kust har sålunda fångats ett exemplar, vars
ögon hade en genomskärning av 38 centimeter, sannolikt de
största synorgan, något nu levande djur kan uppvisa. Den 30
november 1861 påträffade det franska krigsfartyget »Alecton»
mellan Madeira och Teneriffa en jättebläckfisk, som simmade i
vattenytan. Den var tegelfärgad, ögonen voro omåttligt stora,
kroppen 5 - 6 meter lång, och dess vikt uppskattades till omkring
2,000 kg. Man sökte bemäktiga sig odjuret, men erhöll blott
en del av dess bakkropp; även furst Albert av Monaco har
hemfört delar av exemplar, som varit föga mindre. På senare tiden
ha dylika djur strandat på Japans, ön S:t Pauls, Nya Zeelands
och New Foundlands kuster. Klart är, att djur av denna storlek
kunna utveckla en fruktansvärd styrka, som vida överträffar de
åttafotingars, om vilka man vet, att de stundom överfallit och
till och med dödat dykare och badande, och det är alls icke
otroligt, att ett dylikt odjur, som lyckats krångla sig upp ombord på
ett fartyg, kunnat döda dess besättning, varefter fartyget utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
