Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djuphavsfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
208
bemanning drivit omkring och givit anledning till mycken
undran över dess besättnings öde.
Den vanliga [åttafotingen eller »kraken», Octopus vulgaris
som är allmän vid Medelhavets och södra Atlantens
klipp-och stenrika kuster, har sällan större längd än 15 cm. med 90 cm.
långa armar, men exemplar av 3 meters längd från den längsta
armspetsen till kroppens bakända och med en vikt av 25 kilogram,
ha likväl även fångats. En åttafoting kan utveckla en
betydande styrka, som särskilt kommer till synes, då den släpar
tillsammans stenar för att inrätta sin utkiksplats, där naturen icke
redan förut sörjt för en sådan. Med armarnas tillhjälp
uppstaplar djuret stenarna i en hög, i vars mitt lämnas ett öppet rum
tillräckligt stort för att dölja kroppen.
För övrigt föra åttafotingarna ett rövarliv i ordets egentliga
bemärkelse och utveckla därvid icke blott styrka, utan även mod
och fintlighet. Man kan tänka, vilka härjningar bläckfiskar av en
Architeuthis’ storlek kunna anställa. Lyckligtvis hållas dessa
djuphavets vidunder i schack av andra för vetenskapen ännu delvis
okända havsdjur, ävensom av den ovan nämnda kaskelotten,
vars förnämsta föda just utgöres av bläckfiskar och som nog
förmår rå på även de största av dessa djur.
Ännu en egenhet, som utmärker en del av bläckfiskarna, må
här omtalas. Den enda skillnad, som hos dem finnes mellan
hanar och honor, är sålunda, att hos hanen en av armarna till sin
byggnad är olik de övriga. Den uppstår också på annat sätt än
de övriga, nämligen i en päronformig blåsa, och når också en
större längd. Denna arm är av betydelse vid parningen och hos
några av åttafotingarnas arter skiljer den sig till och med från
hanens kropp, stannar till en tid kvar i honans mantelhåla och
visar därunder en självständig rörelse. Redan i fjärde
århundradet före Kristus kände Aristoteles till detta förhållande, men
hans uppgift missförståddes, och zoologiens store reformator
Georges Cuvier, f. 1769 d. 1832, trodde sig i den lösgjorda armen
se en parasitisk mask, som han gav namnet hektocotyle ett namn,
som armen än i dag bär.
Tack vare de stora fångstnät, vilka användes vid den tyska
Valdiviaexpeditionen, blev det möjligt att upptäcka hela hittills
obekanta serier av former, av vilka de sällsammaste anträffades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
