Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djuphavsfiskar - Maneter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
209
på ett djup av 600 - 800 meter. Här fanns sålunda en
utomordentlig rikedom på hjuldjur, s. k. rotatorier, och mer än ett
tjugutal djupvattensmaneter. En sådan manet från 2,000
meters djup är den i figur 128 avbildade arten av släktet Atolla,
som togs i södra delen av Atlantiska havet mellan Kap och ön
Bouvet. Vanligen föreställer man sig, att maneter eller »kvabbor »,
såsom de också kallas, egentligen tillhöra de övre vattenlagren,
och fördenskull är det så mycket märkligare, att utvuxna
exemplar av Atolla upptogos i större mängd från
havsbottnen. Arterna av detta släkte utmärka sig därjämte genom sina
präktiga färgskiftningar i purpurrött, violblått och brunaktigt.
Fig. 128. Atolla, manet från ett djup av 2,000 m. i södra delen av Atlantiska havet.
Även revbensmaneter anträffades såsom äkta djuphavsorganismer,
och före den tyska expeditionen kände man icke, att detta är
förhållandet. Man fann dem emellertid både i Atlanten och i
Indiska havet. I Medelhavet finnes den lilla vackra Chrysaora
mediterranea (fig. 129).
.Vid den amerikanska Stillahavskusten gjorde den
nordamerikanska Albatrossexpeditionen under Agassiz’ ledning ett
sällsamt fynd av en simmande sjögurka (fig. 130), så mycket
sällsammare som sjögurkorna eljest äro tröga, på havsbottnen
krypande djur. Den tyska Väldiviaexpeditionen fann denna art
även i Indiska havet mellan Seychellerna och afrikanska kusten.
Chun förklarar, att den i skönhet knappast överträffas av nå-
Universum. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
