Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djuphavsfiskar - Hydropolyper - Eremitkräftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f
217
på den s. k. fotskivan. De flesta äro ensamt levande djur,
och endast ett fåtal bildar kolonier. Som de ofta utmärka
sig för sina lysande färger och praktfulla former, när de fullt veckla
ut sig och utbreda sina talrika, stundom greniga eller fransade
tentakler, erbjuda de en i hög grad fängslande anblick, där de i
stora massor kläda klipputsprång, hålor och skrevor, som från
strandbranterna skjuta ut på endast ringa djup under vattenytan.
Till nässeldjuren höra även de s. k. hydromedusorna eller
hydropolyperna, som i de flesta fall bilda små möss- eller trådlika
greniga kolonier (fig.
139) och leva dels i
sött, dels i bräckt salt
vatten, i det
sistnämnda fallet ofta på
snäckskal, i förra fallet
mestadels vid vattenväxter.
Detta är särskilt fallet
med det lilla
polypsläktet Hydra, som
med bakre
kroppsändan fäster sig vid de
små vattenväxter, som
fått namn av andmat
och i sött och bräckt
vatten täcka stora ytor
med Sitt gröna täcke Fig< 138> Eremitkräfta med sjöanemoner på skalet.
(fig. 140). De till detta
släkte hörande arterna äro vackert gröna, än bruna eller gråaktiga,
4 - 6 mm. långa och ha 4 - 10 kring sin framända grupperade
smala tentakler, på vilka en stor mängd s. k. rässelblåsor sitta.
Vidröras dessa blåsor av ett litet djur, utslunga de genast långa,
fina, med ytterst fina hakar besatta hår, som gripa och fasthålla
det av den giftiga nässelvätskan förlamade djuret (fig. 141).
Detta föres därpå av tentakeln till munnen, som begärligt
öppnar sig och slukar det. De osmältbara resterna utslungas
samma väg. På detta sätt kan den lilla polypen förtära byte
till flera gånger sin egen kroppsvikt och känner i själva verket
ingen gräns för sin aptit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
