Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets geologiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
270
De väldigaste vittnesbörden om det flytande vattnets
erosions-verkningar finner man på dessa högslätter, där sten lagren ännu
bevara sitt horisontala läge. Nordamerikas berömda s. k.
cän-ons och de europeiska Alpernas mycket besökta klyftor, s. k.
klusen och klämmen, äro i själva verket urholkningar, vilka
utmejslats av det aldrig vilande vattnet. Den mest storartade
bilden av en dylik erosionsdal erbjuder Coloradoflodens Grand
Canon, vars överväldigande dalväggar i denna trakts fattigdom
på regn skjuta upp så skarpa och kala som om de uthuggits med
mejsel till en lodrät höjd af 1,000 - 1800 meter.
Den engelske geologen Dutton, som skildrat detta underbara
berglandskap, säger om detsamma: »Var man än på
Kaibab-platån närmar sig canon, öppnar sig med ett slag inblicken i dess
djup; blott sällan märker man dessförinnan ett tecken till, att
man befinner sig i närheten av en avgrund; skogen når fram till
brantens kant och granarna låta sina kottar falla i det bottenlösa
djupet. En sådan anblick erhåller man från Point Sublime,
en långt framspringande udde, som framför andra utmärker sig
för sitt storartade panorama.
»Från yttersta ändan av Point Sublime till närmaste punkten
på den motsatta strandhöjden är ett avstånd av sju engelska
mil, men båda stränderna äro utbuktade av vidsträckta
amfi-teatrar och vidga sig fördenskull vanligen betydligt från
varandra. I det omedelbara, 50 mil långa och 12 mil breda
synfältet tränges en sådan oerhörd mängd särskilda föremål, så
jättestora, så majestätiska, så väldigt mångfaldiga i sina
enskildheter, att man endast småningom kan fatta dem och på det
djupaste gripes av de intryck de framkalla. Otvivelaktigt
framträder framför allt stor och överväldigande den motsatta dalväggen;
människoanden kan icke göra sig en föreställning om en en mil
hög klippmur, som mitt emot, till höger och vänster tyckes
förlora sig i oändlighet på ett avstånd av sju mil. Man känner sig
betryckt och överväldigad; vore det en lodrät slät vägg, funnes
en vilopunkt, men över allt möter man den största mångfald.
Djupa amfiteatrar springa långt in i den motliggande platån
och mellan dem framskjuta mäktiga utsprång, vilka sluta i
praktfulla gavlar.»
Mäktigast verkar emellertid flodernas erosionsverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
