Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets geologiska verkningar - Karrenfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
280
dessa verkar såsom en skyddsskärm för sitt underlag, då
regnvattnet uppifrån börjar sin erosionsverksamhet, och härigenom
komma smala pelare eller spetsiga pyramider av fint grus att
förbli kvarstående, vilka på sin övre ända bära en av en större
stenplatta bildad skiva. De mest utmärkta, 30-35 m. höga
jordpyramiderna av detta slag finnas vid Bozen i södra Tyrolen.
Jämte sin gnagande verksamhet utövar vattnet emellertid
också en lösande verkan. Som vi veta lösa sig de flesta ämnen i
vatten, och vad vi i smått iakttaga i det dagliga livet, i vårt
hushåll och på våra kemiska laboratorier, försiggår också i naturen i
stor skala.
Av de kroppar, vilka sålunda utsättas för denna vattnets
kemiska verkan, blir stensaltet lättast vattnets byte och skulle
också för längesedan fullständigt ha bortförts av detta från sina
från de äldre geologiska tidsåldrarna härstammande
lagringsställen i jorden, om det icke delvis skyddades av sin ständiga
följeslagare, nämligen de nästan vattentäta lerlager, vilka täcka de
flesta kända saltavlagringar. Sålunda äro de stora saltlagren vid
Stassfurt genom de ovanpå dem vilande lerlagren så fullständigt
avstängda från vatten, att dessa avlagringar, vilka bestå av
klorkalcium och klormagnesium och i alla händelser äro
millioner år gamla, förblivit alldeles torra. Där vattnet emellertid
får tillfälle att sippra ned till stens älta vlagringar, för att därpå
innehållande en större eller mindre mängd löst salt åter träda i
dagen, bildas saltkällor.
Fastän kalkstenen, som tager en så stor del i bergens byggnad,
löser sig först i 1,000 delar med kolsyra mättat vatten, löses den
likväl i mycket stor mängd av det vatten, som cirkulerar på
kalkstenarnas lagrings- och klyftytor. Källor med s. k. hårt,
d. v. s. kalkhaltigt vatten, ävensom hålor och jordskred äro
sålunda mycket vanliga företeelser i kalkstensformationernas
områden. Den kolsyrade kalkens upplösning och bortförande
försiggår emellertid även på kalkstenens yta, och härigenom
kan i synnerhet på ytan av kalkberg i Alperna nederbörd, som
upptager kolsyra och humussyror, utgnaga de beryktade, kala, vilt
sönderslitna s. k. karrenfälten, vilka bestå av ett virrvarr avi-2,
ja 10-15 djupa rännor och klyftor, som åtskiljas av avrundade
eller skarpkantade åsar och mångsplittrade, taggiga kammar även-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
