- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
283

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets geologiska verkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

283

sorna flyta emellertid åter bort under jorden, förena sig vid
Pla-nina med Poiks vatten och strömma i Unz likaledes till Laibach.

Dylika sjöar äro i det hela mera sällsynta, och mångenstädes
nå vattenloppen icke till jordytan, utan utgjuta sig genom
underjordiska kanaler omedelbart i havet. Kring Rhönes
mynningar uppspringa sålunda flera källor på olika avstånd från kusten
på havets botten, ofta på ansenligt djup. De vattenrikaste
underhavsfloderna avlämnas
emellertid till havet av den på
hålor så rika kalkstenen på
södra kusten av Förenta
staterna. Vid St. John’s
mynning kastar sålunda en
under-havskälla fullkomligt rent
vatten l-2 meter högt upp över
havsytan.

Till hela sitt förhållande
likna de underjordiska
floderna bäckar och strömmar på
jordens yta. Liksom dessa ha
de sina vattenfall och forsar,
sina krökningar, sina öar.
Liksom de förra gnaga de sin
bädd och täcka den på andra
ställen med sina
tillströmningar samt ha hög- och
lågvatten. Till följd av sin olika
klyvning, sin skiktning och
sin sammansättning gör
sten-arten naturligtvis mycket olika motstånd mot vattnets verksamhet.
Där dess struktur är mycket bladig och skikten föga mäktiga,
skapar det rinnande vattnet småningom vidsträcka hallar, vilkas
tak störta in och därpå bortsköljas sten för sten. Där mycket
hårda stenarter stå i vägen för strömmen, kan denna under
århundradenas lopp skära sig endast en smal öppning. Dessa
omväxlande större hålor och trånga pass, som kunna jämföras med
våra överjordiska dalar, bilda en rad kamrar, vilka skiljas
från varandra av klippväggar. I var och en av dessa kamrar

Fig. 180. Rekas vattenfall i Trebichgrottan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free