Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets geologiska verkningar - Droppstensgrottor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
284
utbreder sig vattnet lugnt, men genom de klyftartade passen
banar det sig våldsamt väg. De trånga underjordiska kanalerna
fyllas sålunda vid starkare tillflöde efter ymnigt regn, det
påträngande vattnet stockas och stiger i de till jordytan förande
kanalerna därpå hastigt till betydlig höjd. Med förvåning ser man i
den djupa instörtningstratten vid S:t Canzian omkring 50 m. högt
över Rekas vanliga spegel ett märke, som angiver vattenhöjden
hos denna flod efter ett dylikt regnväder.
Grottornas och kanalernas valv i jorden äro icke alltid nog
starka till att bära tyngden av de massor, som vila på dem.
Här och där måste de fördenskull instörta och på sådana ställen
ovanom sig alstra tomma rum, i vilka de ovanpå dem liggande
lagren likaledes instörta. På detta sätt uppstå ovanpå de
dolda vattenloppen en rad tratt- eller schaktformiga hål, som
antyda vattnets underjordiska väg. Dessa svalg ha nästan i varje
land ett olika namn, men kallas på vetenskapligt språk doliner
och kunna vara mycket växlande i storlek och djup. Doliner
av mer än 500 m. i diameter äro sällsynta, och djupet växlar
från blott l meter till 75 m. Deras vanliga diameter är
2-100 m.
Då vattnet i jordens på hålor rika djup uppsöker ny a bäd dar och
lämnar de gamla bäddarna torra, så bli dessa visserligen i
början tillgängligare, men snart börjar i de flesta dylika grottor en
annan verksamhet, som åter gör dem trängre och slutligen
alldeles tillspärrar dem. Denna verksamhet utövas av snö- och
regnvatten, vilket droppvis sipprar ned genom de övre lagren.
Då detta vatten passerar genom kalkstenen, löser varje droppe
till följd av sin kolsyrehalt en viss mängd kolsyrad kalk och
utskiljer därpå ’åter denna, då det avdunstar, på grottans tak och
väggar. Då den i valvets tak hängande vattenpärlan faller
ned, kvarlämnar den en vitaktig ring; detta är början till
stalak-titbildningen. En annan droppe följer och avsätter på kanterna
av denna ring en ny fin kalkring. På detta sätt följer droppe på
droppe, och som varje liten kalkdel, som droppen håller löst,
utskiljes, så bildas småningom små rör, vilka under tidens lopp
till följd av den oavbrutna kalkavsöndringen växa till ansenliga
tappar. Men som vattnet, vilket avrinner från ståla ktiterna,
ingalunda befriat sig från all den kalk, det innehåller löst, så åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
