Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets geologiska verkningar - Källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
288
skiftning, som .märkes på de gråa kalkklippörna, härrör av deri .
tunna växtlighet i gropar och håligheter, i vilka livet fördelar
sig på skyddade ställen liksom i oaser. Här förena sig nämligen
skugga och fuktighet med utvittrad lera och ditblåst stoft till
att bilda och fasthålla humusjorden. Karstlandskapet är ett
lika talande som varnande exempel på varthän en ohejdad
under århundraden fortsatt skogsskövling leder (fig. 182).
Vore marken ogenomtränglig, skulle inga källor finnas;
allt från regn och snö härrörande vatten skulle flyta bort över
markens yta liksom vildvattnet ur bergbäckar. I själva verket
intränger emellertid större delen av vattnet till ett visst djup
i marken, befriar sig i denna från de främmande ämnen, som det
rycker med sig, antager temperaturen hos de lager, med vilka
det kommer i beröring, och förenar sig med de lösliga salter, som
det finner på sin väg. Då det därefter påträffar ogenomträngliga
lager, återvänder det till ytan och framträder på denna såsom källa.
Alltefter markens beskaffenhet uppsuges snö- och regnvattnet
mycket olika. Vanlig åkerjord genomsläpper vattnet endast
till ringa djup, i synnerhet då regnet kommer i form av
störtregn och markens lutning gynnar vattnets avflytande. Humus
-jord uppsuger en utomordentlig mängd vatten, ofta mer än
hälften av sin egen vikt, och hindrar därigenom fuktigheten intränga
i djupare belägna lager. Sådan jord kvarhåller nästan hela
fuktigheten till fördel för de växter, den när. Mycket lättare
intränger vattnet i sand- och kisel j ord; lerig mark upptager
däremot icke fuktigheten, som i stället bildar stående
vattensamlingar ovanpå lerlagrens yta.
Klippmark uppsuger mer eller mindre stora mängder vatten,
alltefter sin förklyftning eller luckra byggnad. Består marken av
vulkanisk tuff eller av luckra kisel-, sand- och asklager, tränger
vattnet hastigt ned till de under dem belägna stenskikten. Bland
fasta stenarter upptaga många, såsom i synnerhet flera graniter,
endast ringa vattenmängder, enär de ha blott få sprickor och
remnor, medan andra däremot, såsom de flesta kalkstenar,
upptaga allt vatten, som faller på deras yta och rentav förhålla sig
som ett såll. Talrikast uppträda källorna i de dalar, som öppna
sig vid bergens fot eller på slättlandet vid foten av höjder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
