- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
294

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växten och dess omgivning - Ljuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

294

helt annorlunda. Småningom kläder vinrankan sluttningarna,
ängarna försvinna, lövträdens runda kronor stå allt tätare, den
smärta, sörjande cypressen och pinien med sin som ett
parasoll utbredda krona intaga barrträdens plats, medan de
grågröna olivlundarna omväxla med den gröngula majsens vaggande
hav, sedan för längesen de nordliga alpernas skarpa andedräkt
vikit för söderns inställsamma, ljumma fläktar. Vår vandring
lär oss sålunda,^att även värmen förändrar jordens växtskrud,
om] den också medgiver vida gränser och med vänlig
mildhet tål månget intrång från främmande zoner; värmen verkar
nämligen icke så uteslutande som höjdluften.

I samma mån vi ägna större uppmärksamhet åt växttäcket,
upptäcka vi en ständig och oblidkelig strid, som växten för om en
annan faktor. Denna faktor är vattnet. Man märker sålunda
snart, att även den minsta växling i markens vattenmängd
genast betingar andra växter. En av sakta sluttande kullar
inhägnad dal kan sålunda erbjuda de mest överraskande
företeelser. De torra sluttningarna äro rikt beväxta med
aromatiska örter; sal via och timjan dofta, korta taggiga gräs stå styva
som nålar, på den torra klippan rassla halmblommor
(Xeranihe-mum) och lyser med silverglans stjärntisteln (Carlina). - Men
alla dessa försvinna, där på dalens botten de yppiga ängarna
börja, med bredbladiga gräs, skatnäva, klöver och
prästkragar. En källa smyckar sina stränder med andra växter.
Brunnskrasse och kabbelök, en mängd prydliga mossor kanta
dem, och det ställe, där bäcken förlorar sig i ängsmarkens jord,
förrådes genast av en mörk blå- eller brungrön fläck, beväxt
med sura gräs: starr, flaken och bredbladiga, något
äventyrligt gestaltade växter med sällsamma namn, såsom skäkta
m. m. Och allt detta återkommer i hela naturen. I växtlivets
alla företeelser Ffinna vi, att ett av växtens viktigaste
formbildnings- och livsvillkor är vattnet.

Icke mindre viktigt än vattnet är emellertid ljuset. Detta
märkes blott alltför tydligt i gruvor och grottor, där, i samma
mån ljuset vid ingången försvinner, den vanliga växtvärlden
drager sig tillbaka och överlämnar marken, hur fuktig och varm
den än må vara, åt en sällsam blek skara svampar och^alger.
På samma sätt förhåller det sig i bokskogen, där de bästa växt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free