Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
306
tid huvudsakligen förskaffa sig sitt vattenbehov ur markens
djupare delar, och den anpassning, som tjänar dem härtill, är de många
meter långa rötter, vilka även de små ökenörterna sända ned
till grundvattnets underjordiska strömmar. Detta gäller om
de många högst obehagliga, taggiga busksnår, som i Sydafrikas
ökenartade trakter bildas av Acanthosicyos horrida och i Australiens
s. k. »scrub » av den ohyggliga vegetation,, som utgöres av arterna
av släktet Spinifex. Men även många på sanddynerna vid
kusterna av Öster- och Nords j ön växande arter,
såsomCarexarena-ria och martorn (Eryngium maritimwri) sända sina rötter till ett
djup af 10-15 m.
För att minska transpirationen utföra många blad också
sällsamma rörelser. Enklaste sättet är, att de vid torka rulla ihop
sig, såsom man kan iakttaga hos många mossor, varigenom
bladkanterna hopläggas över bladets mitt. I ännu högre grad
göra nästan alla stäppens och sanddynernas växter detsamma
och tillsluta sålunda de transpirerande klyvöppningarna hos sina
blad med ett skyddande täcke. Så göra t. ex. marehalm (Psamma
arenaria) på sanddynerna och arterna af svingel (Festuca) och
vårbrodd (Anihoxanihum) under de heta julidagarna.
Klockljungen (Erica tetralix) sammanrullar sina blad mer eller mindre
i noggrant förhållande till den fuktighetsmängd, som står
till förfogande. På samma sätt göra skvattram (Ledum palustre),
hökblomster (Hieracium pilosella) ävensom klofibla (Crepis
tectorum), vilka rulla ihop sina blad till rör, så snart
transpirationen stegras över det vanliga måttet. Har väl den
ändamålsenligaste bladställningen ernåtts, så bibehålles den för alltid av
många växter. Bladen stå mestadels upprätt, raka och styva;
eller också hänga de vertikalt ned. På detta sätt uppstå
Australiens ryktbara, skugglösa skogar, i vilka gummiträden [-(Euca-lyptus]-] {+(Euca-
lyptus]+} och akaciorna ängsligt undvika detsamma, som våra
skogsträd så girigt söka, nämligen att uppfånga så mycket
solsken som möjligt. I smått finna vi samma skugglöshet hos vår
vanliga ljung (Calluna), hos arterna af medelhavssläktet Ruscus
och många andra torrmarkernas barn. Hit höra också de
sällsamma kompassväxterna, vilka se ut, som om de redan genomgått
botanistens blompress. Sådana växter som t. ex. Silphium
laciniatum spelade fordom på de amerikanska prärierna en vik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
