Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
307
tig roll såsom vägvisare under mulna dagar, alldenstund de noga
inställa sina blad i nordlig-sydlig riktning. Hos oss intager
laktuk (Lactuca scariola) likaledes meridianställning desto mera
utpräglat, ju magrare och torftigare jordmånen är. Men även
för dessa växter har naturen sörjt, att de icke skola försmäkta.
Många av dem - t. ex. Silphium perfoliatum från de
nordamerikanska prärierna ävensom kardtistel (Dipsacus laciniatus) -
bilda genom två
motstående blads
sammanväxande trattformiga,
jämförelsevis stora och
djupa bäcken, i vilka det
från bladytan
avrinnande regn- eller
daggvattnet samlar sig för
att småningom
upptagas av i bäckenets
botten befintliga sugceller
(fig. 189 och 190).
Hos många växter,
som bebo de torra och
heta klimaten, bildas
underjordiska knölar i
och för behovet att
magasinera vatten»
Sålunda finnas i
Egypten arter av skatnäfva
(Erodium), som äga
dylika rotknölar, och ännu
oftare är detta förhållandet i Sydafrika, där släktet
Elephan-torriza utvecklar vattenbehållare under jordytan av ända till
10 kg. vikt. Växtens sista utväg under förtvivlade
förhållanden är också att på detta sätt krypa under jorden, och
detta göra också t. ex. amerikanska och sydafrikanska arter
av syra (Oxalis), vilkas blad och stjälkar i nödfall gömma sig
under jorden, förvandla sig till köttiga fjäll, tid efter annan
anlägga lökartade vattenbehållare och icke lämna något
medel oförsökt till att övervinna den ohyggliga torkans tid. Så
Fig. 189. Silphium perfoliatum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
