Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humusämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
327
Ännu en faktor verkar slutligen i marken, och denna är de
lägsta växterna. Om de underjordiska djurens antal är legio,
finnas de underjordiska växterna i billioner. Svamparnas
omätliga härskara utbreder sig överallt, där blott en enda atom
organisk substans kan tillgodogöras, och upplösa alla rester, som
ännu lämnats kvar av daggmaskar och insekter. Trådsvampar
och klyvsvampar finnas i oerhörd mängd i varje fruktbar mark,
och även mellan dem sker en arbetsfördelning. Klyvs vamp ärna,
bakterierna, ombesörja med förkärlek sönderdelningen av vad
som förefinnes, mögelsvamparna bygga upp på nytt, visserligen
icke fysikaliska former, men i stället kemiska substanser, och
bilda särskilt de s. k. huminämnena. Vi känna redan
jordbakteriernas verksamhet, huru de sönderdela de mycket
komplicerade ägg vitkropp ärna i enklare föreningar, av urinsyra göra
ammoniak, som genast av bakterier oxideras till nitrat och
nitrit ; huru salpetersyrebakterien omarbetar ammoniak till
salpetersyra och denna till salpetersyrlighet och kväve; huru
somliga bakterier utskilja järn, andra åter reducera svavel. Och
denna deras månggestaltade verksamhet förklarar också, varför
bakterier finnas överallt, i åkerjord likaväl som i skogsmark, i
träskens gyttja och varje vatten, sött eller salt. Man har
beräknat, att i l gram lerjord finnas omkring 500,000 bakterier, och
särskilt rikliga tyckas salpeterbakterierna vara, vilka icke blott
bilda nitrat i marken, utan även taga väsentlig del i klippors och
stenhällars förvittring samt förvandling till fruktbar jord, enär
de tränga ned i stenens finaste porer och sprickor och därstädes
börja sina kemiska sönderdelningar.
Ett icke mindre viktigt arbete torde svamparna uträtta i
marken. »Så långt ned i marken», säger den danske forskaren
P. E. Muller, »som spår av ytans organiska liv förekomma,
finnas också svampar, och framför allt äro myllan och
jordgrunden till den grad geriomvävda med mikroskopiskt fina
mycelie-fibrer av den mest olika gestalt och färg, att man icke kan lägga
ens den minsta lilla jordklump under mikroskopet, utan att
dessa trådar visa sig; i största mängden synas därvid de glasklara,
lätt sönderdelade fibrerna förekomma. Besinnar man, att hela
detta vimmel lever av skogsmarkens döda organiska återstoder
och jordmånens organiska ämnen, så är det klart, vilken betydelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
