Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humusämnen - Köttätande växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
339
las till torv. Dylika torvmossar växa i höjd, så länge
mossstjälkarnas kapillarkraft förmår uppsuga vatten från djupare
lager, och resa sig slutligen över bäckenets kanter såsom
högmossar. Dessa kunna i sin tur^ åstadkomma en stigning av
grundvattenytan, och då kunna mossarna eller myrarna utbreda
sig över angränsande lågmarker. Sjömossarna övergå i
land-eller slättmossar, vilkas areal kan vara många gånger större än
den ursprungliga sjöns. Så snart mossens eller myrens yta
blivit någorlunda stadig och till en viss grad torr, utvandra träd
på densamma, men föra i allmänhet en förkrympt tillvaro. Vid
mossens tillväxt inbäddas deras stubbar och kullfallna stammar i
torvbildningen. Vanligen äro torvmossarna grunda, sällan mera
än några meter mäktiga. Den utomordentliga förmåga, som
arterna av mossläktet Sphagnum äga att i sig magasinera vatten,
gör3 att en högmosse kan hålla en hel sjö fången i mossornas
miljoner små kamrar, upplöst i stoftfina droppar, och sålunda kan
det icke förvåna, att man alltid kan trycka ur en torvmosse
som en våt svamp. I denna vattensjuka mark märkes i
synnerhet gräsen, såsom framför allt arter av ängsull (Eriophorum)
samt vidare de gamla bekanta säv (Scirpus), starr (Carex) samt
myragh (Rhynchospora alba), vidare sälting (Triglochin) och
kallgräs (Scheuchzeria), den giftiga strandliljan (Narihecium
ossifragum) med gula blommor, kråkklöver (Comarum) och den
vackra rosenröda flier eller» »lusörten» (Pedicularis). De
växter, vilka emellertid äro de egentligen rådande på mossen, äro
hedörterna, framför allt klockljungen (Erica tetralix), men även
vild rosmarin (Andromeda), blåbär och lingon samt kråkriset
(Em-petrum).
Till derför torvmossarna utmärkande växterna höra även
arter av de sällsamma köttätande växterna, vilka tillhöra flera
olika släkten och i allmänhet utmärka sig för den förnöjsamhet,
med vilken de hålla till godo med näringsämnena i en på sådana
fattig jordmån; ett förhållande, som sannolikt föranlett dem
att fullständiga sin föda med äggvithaltig näring. På våra
mossar förekomma tre arter sileshår eller daggört (Drosera)
samt tre arter tätört (Pinguicula). Vartdera släktet omfattar
eljest omkring 40 arter, spridda över hela jorden och såväl i
gamla som nya världen växande endast på fuktiga orter, myr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
