Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torv, brunkol och stenkol - Brunkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
354
döda förruttnelsebakterierna, varför också mossvatten är ett
förträffligt konserverande medel. Mossarnas torrläggning ökar
luftens tillträde och påskyndar torvens mognad; bränntorvens
kolhalt uppgår till 55-65 proc.
Mångenstädes i mellersta Sverige, England och Amerika
ävensom på Färöarna och Island finnas bäddar av en brunsvart
sammangyttring av växtsubstans, i vilken man finner stamdelar,
blad och frukter av barrträd, palmer och lövträd. Dessa bäddar
ha fått namn av brunkol och överstiga i mäktighet vanligen icke
några meter, ehuru de på sina ställen kunna växa till 40-50
meter. Även dessa brunkolsbäddar, vilkas växtlämningar vittna
om en yppig vegetation, anses ha uppstått såsom torvbildning
i sjöar och havslaguner. Brunkolet, som innehåller 60-70 proc.
kol, skulle sålunda utgöra en utveckling, som torven i en
torvmosse undergår med tiden. Utvecklingen stannar emellertid
icke härmed. Av brunkolen har nämligen under de geologiska
tidsåldrarna blivit stenkol, som också givit sitt namn åt en hel
geologisk formation. De största kolfälten finnas i Nordamerika
på Apalachernas västra sluttningar och i Mississippibäckenet
samt i Kina. I Europa brytes det mesta kolet i England, norra
Frankrike, Belgien, Rhenprovinsen och Westfalen samt i
Schlesien, Böhmen och Sydryssland. I Sverige finnas kolgruvor i
Skåne. Numer brytes stenkol också på Spetsbergen.
Världsproduktionen av stenkol, som 1830 uppgick till 43 miljoner ton
om året, överstiger numer 900 miljoner ton. Kolhalten är
75-90 proc.
Fastän miljoner år måste ha förgått, sedan de växtsubstanser,
som bilda stenkol, avlagrats, har förkolningsprocessen dock icke
allestädes fullbordats. De gaser - kolsyra och gruvgas - som
bildas vid dennas början och inneslutas i kolet,
bortgå^fortfarande, men lösgöras ofta helt plötsligt och giva då upphov till
dessa fruktansvärda explosioner, som i kolgruvor orsaka så många
människors död, samt visa, att förkolningsprocessen ännu är i
full gång. Sitt slut når denna först, då antracit och grafit
frambringats. De geologiska tidrummens längd är sålunda
huvudvillkoret för stenkolets fortskridande utveckling. Genom
förkol-ningen och den på kolet vilande stenens tryck inskränkes
växt-massan till dess att stenkol bildas till 1/s och till dess att antracit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
