Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torv, brunkol och stenkol - Stäppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmågan att från sina knutar låta en ny liten planta uppspira.
Dessa trådar ha fått namn av »utlöpare» (stoloner), och från dessa
uppstå ur varje knut hela kransar rottrådar, vilka då de väl
slagit rot icke mer släppa sanden. Dessa späda grågröna
halmstrån, som ödmjukt böja sig för varje fläkt, hålla de väldigaste
naturkrafterna: storm och stormflod, stången, åter ett bevis på
det organiska livets oövervinneliga makt. I dessa blygsamma
väsens skydd träffas en egen vacker växtvärld: sandväxternas,
»psammofyternas », värld, till vars prydnad martornet (Eryngium
maritimum) hör. Mellan dynerna växer strandmalörten eller
gråbon (Artemisia maritima) med snövitt filtade blad för att icke
förlora ens en droppe vatten, som den behöver, vänlig blåviolett
marrisp (Statice Limonium), strandling (Glaux maritima) med
tjockbladig stam och rosenröda små blomklockor, groblad
(Plantago maritima) med grågröna, inrullade blad, sodaörten
(Sasola kali), krypvide (Salix repens), saltört (Schoberia maritima)
och den för lös dynsand betecknande sandnarven (Arenaria
peploides). Alla dessa dyn- och havsstrandväxter visa ansatser till
uniformering och bladen bära mörkgrönt livré. De se också alla
välnärda, åtminstone pösiga ut; och därpå igenkännes även deras
ursprung. En typisk art av detta slag är marviolen (Cakile
maritima), vars syrénfärgade blommor för dynerna äro en
prydnad, som aldrig saknas. Samma slags köttiga blad
utmärka också skörbjuggsörten (Cochlearia danica). Mera
lysande genom sina blommors färger äro högröd arun (Erythræa),
korsört (Senecio), trift (Armeria), blå strandkil (Aster), en
krypande rosaart med mörkt purpurfärgade blad och vita
blommor (Rosa pimpinellifolia) samt den anspråkslösa strandviolen
(Lathyrus maritimus).
Med dyner och mossar delar stäppen skoglösheten.
Skogen behöver för att frodas ett ständigt vattenförråd i jorden,
antingen detta underhålles av ofta återkommande, men mild
nederbörd, såsom i de mellaneuropeiska skogarna, eller av
några få, men så mycket fruktansvärdare regnskurar, såsom i
tropikernas flesta urskogstrakter. Stäppen däremot erhåller
i allmänhet litet regn och även då endast regn, som gör ytan
fuktig, men på våren hårdnackat uteblir. Om den ungerska
stäppen, den s. k. »pusstan», säger sålunda Hunfalvy: »Temperaturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
